Det finns lag som bärs av en striker med glödheta skor. Och så finns det Kalmar FF 2025. Ett rött kollektiv som roterar ljuset mellan många ansikten – och ändå lyser starkare än resten.
Med två omgångar kvar räcker det nu med en enda pinne för att säkra uppflyttning. Med största sannolikhet blir det Västerås SK (två poäng bakom) som följer med i passagerarsätet.
Örgrytes Noah Christoffersson har sitt yttersta (17 mål) för att skjuta göteborgarna hela vägen, men direktplatsen har glidit dem ur händerna. Det befäster lärdomen: det går att leda Superettan i oktober utan att luta sig mot en ensam målmaskin.
Spela av en evig sommartorka
Den här säsongen har Kalmar varit mindre fyrverkeri och mer kirurgi. Udden kommer inte från 15+ mål från en och samma spelare, utan förmågan att dra åt skruvarna i bägge boxarna – oftast med nollan i ena handen och ett mål från oväntad fot i den andra.
Offensiven är utspridd, minst sagt. Internt har Malcolm Stolt och Anthony Olusanya delat ledningen på blyga sex fullträffar vardera, och i helgen gick även Lars Sætra upp jämsides. Noterbart: Olusanya bar en stor del av målskörden i våras men har haft en längre torrperiod sedan förlusten hemma mot ÖIS den 22 juni.
Sättet KFF gör det på påminner om en arbetsplats där ingen stämplar in som geni, men flera lämnar som avgörande. Ett inläggsval från Camil Jebara här, en fast situation där norrbaggen skär sin löpning på halvmetern där. Och bakom allt: en defensiv med Samuel Brolin i bur som käkar minuter och nollor till frukost.
Att, efter 28 omgångar, bara ha släppt in nitton bakåt är hela storyn kondenserad till ett intjatat mantra av Toni Koskela: hög lägstanivå, urstarkt försvar och ett block som inte spricker.
Guldfåglarna har levt med både tystnad och kackel. Vissa kvällar har slutet brunnit till; andra har vunnits genom att låta matchen bli en förhandling i de grå zonerna – där Superettan ofta avgörs.
Övre halvan-lagen har ofta kunnat presentera en het skytt, men med halvsvajigt spel bakom. Toppen innehåller namn som Amar Muhsin (Brage) och Albin Andersson (Falkenberg) – men serien bärs ändå av ett lag där målskörden demokratiseras vecka för vecka.
Osannolika sexton olika målskyttar har smålänningarna haft hittills den här säsongen.
Dubbelnollor att sudda ut
Djävulens advokat finns förstås. Kalmar har tappat sena poäng och haft långa stunder då tredjedelen inte gått i lås. Det är också ett lag som samlat ihop en hel bunt 0-0-resultat. Landskrona, Östersund, Trelleborg, Varberg och hemmapremiären mot Sandviken har alla varit mållösa.
Visst, det finns inga lätta bortamatcher i den här serien, men där drömde nog många tillbaka till Rajovic-tider.
Det krävs heller inget journalistiskt gräv för att förstå att en nia av högre rang är av högsta prioritet på Gasten nästa försäsongen. Inte för att ersätta sammanhållningen utan för att ge det marginaler.
Att en hel elva ska fortsätta göra mål i tombolaformat ännu en gång är att hoppas på för mycket. (Även om Calle G gärna får låta bössan lossa av när som helst.)
När fönstret öppnar är receptet väldigt tydligt: behåll strukturen, förstärk spetsen. Jebaras inläggsfot och Hallbergs servis behöver en pålitlig förstayta att pricka 2026. Lägg därtill att sportchefsrollen växlats om under hösten. Beslutslinjen bör vara kort och profilen tydlig.
Om Kalmar håller i nu och gör sista jobbet är det här säsongen där ett lag gick upp utan skytteligakung – men med en enda förlust som upphöjt minimum. Det är inte den blossande mattan som lagts ut. Det är väl lagda finska stenar.
Kalmar FF spelar nästa match borta mot Örgryte IS (Gamla Ullevi), den 1 november, 13:00.
