I tio år har Andreas Jakobsson levt på sitt dumpstrande. Sena kvällar och långa nätter i butikernas soprum och containrar är vardag för Andreas, som nu föreläser om och har skrivit en handbok om fenomenet.
Sena kvällar och långa nätter i butikernas soprum och containrar är vardag för Andreas Jakobsson, journalist, författare och även dumpstrare. En gång i veckan åker han och letar efter mat som butikerna slänger.
– Vi kollar flera butiker och får oftast välja och vraka. Vi handlar nästan ingen mat överhuvudtaget och anpassar vad vi äter efter vad jag hittar, det är inte så att man skriver en inköpslista innan man ger sig ut, säger Andreas.
I dag föreläser Andreas om dumpstring och skrev för åtta år sedan boken ”Svinnlandet” där han uppmärksammade matsvinnet i Sverige. Nu är han aktuell med sin nya bok ”Dumpstrings-handboken”.
– När jag släppte ”Svinnlandet” fanns det en förhoppning att den skulle göra att något hände och att matsvinnet skulle minska. Jag trodde inte att jag nästan tio år senare skulle kunna åka ut och hämta lika mycket.
I tio år har Andreas dumpstrat, vilket innebär att leta efter mat som kasseras av butiker. I slutet på oktober föreläste han om sin nya bok om dumpstring på Stadsbiblioteket i Kalmar.
Det började med att en kompis till Andreas bjöd med honom för att dumpstra. Han berättar att han vid det första tillfället förväntade sig att hitta dålig mat – men blev snabbt positivt överraskad.
– Att det slängdes mycket mat visste jag, men jag trodde det var ruttna tomater och bruna bananer men det var precis tvärtom. 90 procent av maten var lika fin som i butiken. Då kände jag att jag inte kunde fortsätta handla mat, säger Andreas.
– Varför ska jag betala för maten när jag lika gärna kan hämta den? Jag kände att jag måste ta reda på varför det slängs en massa bra mat, det vore ju bättre att sälja den.
Själva boken handlar om hur man dumpstrar såklart men nästan lika mycket om hur man själv låter bli att slänga.
Vad är det som får dig att fortsätta?
– Sålänge jag kan åka och hämta massa bra mat kommer jag fortsätta. Har man fått in rutinen på det blir det som att gå och handla. Jag sparar pengar och det är helt absurt att det slängs bra mat. Matsvinnet står för tio procent av växthusgasutsläppen i världen, det behöver minskas.
Det debatteras ju om dumpstring är olagligt eller inte, vad säger du?
– Det har inte retts ut eller prövats i rättegång, så ingen vet. Det finns en massa jurister som uttalar sig om att det är olagligt och någon annan säger tvärtom. Sen tycker inte jag att frågan är intressant, även om det skulle visa sig vara olagligt hade jag fortsatt ändå. Det skadar ju ingen. Det är ju för en bra sak.
– Vi har träffat polisen massa gånger, men de har oftast blivit chockade när de sett all mat och åkt vidare. Men skulle vi ta något av andrahandsvärde, typ kopparskrot, så blir det ju stöld.
Du har också levt på att sälja grejer du hittar?
– Ja precis, då är det mest prylar från butiker. Det kan vara sportbutiker eller djurbutiker. En gång hittade vi 50 kylbäddar för hund som låg i förpackningen som vi sålde. Hushållssoprum kan man också hitta mycket, folk slänger massor av prylar.
Har du några fynd du hittat som du minns särskilt väl?
– Det konstigaste jag hittat var en oöppnad flaska champagne från en matbutik. Den ska jag bjuda på under lördagen när jag ska hare releasefest för boken. De hade säkert haft personalfest och slängt den.
