När fånglinan brast och kajakerna drev iväg i den bitande kylan i Norra Ishavet, kämpade äventyraren Fridtjof Nansen för sitt och kamraten Hjalmars liv. Denna dramatiska episod var bara en av många under Nansens remarkabla liv som upptäcktsresande, vetenskapsman och äventyrare.
Fånglinan hade gått av och kajakerna med all utrustning drev iväg med vinden. Nansen och hans kamrat Hjalmar befann sig på en av öarna i Frans Josefs land, med nollgradigt vatten och en omedelbar livsfara framför sig.
Nansen, som vi kan kalla Fritte, tvekade inte. Han slet av sig kläder och kastade sig i det iskalla vattnet för att simma ikapp kajakerna. Kylan bet i honom och han kände hur kroppen började stelna, men med sina sista krafter nådde han fram, tog sig upp på kajakerna och lyckades paddla tillbaka till stranden.
Denna händelse var en del av Nansens ambitiösa expedition som påbörjades 1893 med målet att driva upp mot Nordpolen i ett specialbyggt, förstärkt fartyg med elva mans besättning. Efter att ha fryst fast i isen i september samma år, drev fartyget omkring i över ett år utan att nå sitt mål.
I mars 1895, efter att ha tröttnat på att vänta, lämnade Nansen och Hjalmar fartyget för att försöka nå Nordpolen på skidor. Med sig hade de två kajaker, tre slädar, 28 hundar och annan utrustning. Trots att de inte nådde polen, satte de ett rekord genom att nå drygt 86 graders nordlig bredd innan de tvingades vända tillbaka.
Återresan över isvidderna mot Frans Josefs land var flera månader lång och kantades av faror. Hjalmar attackerades av en isbjörn, men räddades av Nansen som sköt björnen. Väl framme vid Frans Josefs land tvingades de övervintra i en stenhydda.
I maj 1896, efter övervintringen, bröt de upp från sitt vinterkvarter. Kort därefter inträffade den livsfarliga episoden med de lösa kajakerna. Lyckligtvis slutade även denna expedition väl. I juni samma år stötte Nansen på ett brittiskt forskningsteam, och både han och Hjalmar kunde räddas. I augusti 1896 återvände de till Norge.
Samtidigt hade även det infrusna fartyget klarat sig. Det hade kommit loss ur isen mellan Spetsbergen och Grönland, nästan samtidigt som Nansen återvände hem.
Nansens liv var fyllt av extraordinära bedrifter. Redan 1888 genomförde han en strapatsrik skidfärd tvärs över Grönland tillsammans med fem följeslagare, en resa som tog nästan två månader över höjdryggar på 2 700 meters höjd.
Fridtjof Nansen var gift med Eva, en konsertsångerska och en pionjär inom kvinnlig skidåkning. Tillsammans fick de fem barn, som Eva tog hand om under Nansens långa och ofta farliga expeditioner och uppdrag.
Nansens strapatser i Ishavet gjorde honom världsberömd. När han återvände 1896 efter det tre år långa äventyret hyllades han som en hjälte. Detta ledde till nya, betydelsefulla uppdrag. Mellan 1904 och 1905 bidrog han till att lösa upp unionen med Sverige, och utsågs därefter till norsk ambassadör i Storbritannien från 1906 till 1908.
År 1907 avled Eva, ett hårt slag för Nansen som drog sig tillbaka från offentligheten. Men han gjorde en comeback på äldre dagar, efter första världskriget. Han ledde kommissionen för hemtransport av krigsfångar och var chef för en stor hjälporganisation som bekämpade svälten i Ukraina.
För sina insatser tilldelades Fridtjof Nansen Nobels fredspris 1922. Hans överlevnad och framgångar, inklusive den dramatiska kampen för att återfå kajakerna i Ishavet, visar på en exceptionell personlighet präglad av mod, uthållighet och en stark vilja att verka för mänskligheten.
