Likt i de två tidigare säsongerna kretsar handlingen kring titelgänget, en grupp motvilliga superhjältar (spelade av bland andra Elliott Page, Tom Hopper och Robert Sheehan) med vitt skilda krafter vars enda gemensamma nämnare är den excentriska och nonchalanta miljardär som adopterade dem vid födseln. Samtidigt som de under uppväxten gjorde haltande försök att hålla ihop som familj utsatte deras adoptivfar dem regelbundet för diverse experiment och faror. De levde med andra ord inte lyckliga i alla sina dagar. I den tredje säsongen fastnar gänget i en alternativ tidslinje där de ställs öga mot öga mot hjältarna i ”The Sparrow Academy”, vilket i vanlig ordning väcker apokalyptiska krafter.
Serien skäms inte det minsta för att den är baserad på en serieroman utan förstärker istället den kopplingen så mycket den bara kan. Varje avsnitt verkligen skriker serieestetik och jag älskar det. Dessutom har underhållningsvärdet gått från första säsongens svajiga sjua till en energisk elva på den tiogradiga skalan. De kreativa och skruvade actionscenerna är inget mindre än spektakulära. Tempot är halsbrytande, minuter känns som sekunder och helt plötsligt når man vemodet över att ännu en säsong är över.
