Illustration som representerar kategorin Familj & Livsstil i Kalmarposten.

Mina händer – ett livs verktyg

Texten reflekterar över händernas betydelse genom livets olika skeden, från spädbarnets tid till ålderdomen.

En dag tittade jag ner på mina händer som för tillfället var placerade i mitt knä. Jag tänkte – vad har inte dessa händer, eller yttre extremiteter varit med om under ett liv.

I inledningen var de förstås mest i munnen och såg till så att dreglandet tog sig olika uttryck. Tänderna kom och fingrarna var viktiga redskap för att klia sig.

Framåt i livet visade det sig att de var viktiga när det gällde att äta. Kniv, gaffel och sked är ju definitivt överskattat när alla de redskapen redan finns inbyggda. Inte behöver man heller stoppa in dem i diskmaskinen, det finns ju en mamma i närheten som fixar den saken.

Vad skulle man göra i sandlådan utan händer. Det skulle förstås inte vara roligt alls. Man kan till och med stoppa in sand och grus i munnen eller kasta på kompisen som sitter intill, till föräldrarnas förskräckelse, men det var väl en upptäckt det också. Dessutom kunde man dra flickor i håret.

Sugandet och kladdandet tar slut och nu börjar man inse att hand och fingrar är bra för att fatta tag i pennor, penslar, verktyg och inte minst när man ska slå ner bokstäverna på ett tangentbord. Då plötsligt öppnar det sig en ny värld och kopplat till den börjar man förstå värdet av att läsa och förstå.

Det finns inte många jobb man klarar av utan att använda detta excellenta redskap. Spelar egentligen ingen roll om du är kock (ja, de fortsätter ju förresten att slicka och suga på fingrarna hela sin yrkeskarriär) eller jobbar aktivt med skrivande, journalister och liknande. Förr i tiden hade vi ju speciella sekreterare som satt med på alla möten och hade som enda uppgift att skriva ner vad som sades. Ett yrke där pennan alltid fanns i handen. Vad skulle en snickare eller murare vara utan sina händer. Ja förresten vilken hantverkare eller konstnär, typ målare eller författare skulle klara sig utan. Jo, jag vet att det finns människor som utför alldeles fantastiska konstverk med hjälp av sina fötter och tår, men de är ju minst sagt i minoritet.

Vidare kan man fundera över det faktum att det finns tio fingrar på handen, olika individer som tillsammans kan åstadkomma så mycket. Oftast till nytta och nöje men tyvärr finns också tillfällen då dessa redskap används på ett felaktigt sätt. Det finns lägen då man kan puckla på varandra och vinna på knockout och så finns det tillfällen då man pucklar på en annan och resultatet kan bli att man får eget rum där någon annan ansvarar för nyckeln.

Man har glädje av handen även på fritid och semester, vare sig man skall slå upp ett tält eller paddla över en sjö i vildmarken. Ibland kan man behöva tummen för att komma vidare på sin färd. T.o.m. används ett av dem för att lova tro, hopp och kärlek. Förstås är det inte bara trevliga arbetsuppgifter för en hand. Avloppet stoppar och vad heter arbetskamraten – handen förstås. Soporna skall lämnas i soprummet eller vid återvinningen och även här är handen vår bästa medarbetare.

Samtidigt kan man tänka på hur många gånger dessa händer varit så smutsiga att man verkligen trott att de aldrig kommer att kunna bli rena igen. Men de kommer alltid tillbaka, ibland direkt efter en tvätt annars behövs lite längre tid, men rena blir de till slut. Visst tar de stryk med åren, blir lite skrynkligare, ådrorna mer framträdande, men de är mina och har hjärtligt tjänat sitt syfte i alla år. De åldras förstås som resten av kroppen.

Vi ska heller inte glömma att det finns så många jättefina ytttranden som vi kan ha handen till. Att smeka och klappa våra nära och kära, lika viktigt oavsett vilken ålder mottagaren har. Dessutom är det en sån värme när man ger klappen eller kramen så man nästan känner tempen gå upp i kroppen. Förhoppningsvis känner mottagaren samma sak. Man skulle kunna säga att ett litet barnbarn som man kramar om är en bra alternativ värmekälla.

Jag har personligen fått uppleva hur mycket handpåläggning kan betyda till en medmänniska som själv har tappat förmågan att använda sina händer genom sjukdom. Då finns det ögonkontakt som bevis på hur varm och viktig denna beröring är.

Sedan har vi gruppen synskadade för vilka fingrarna är ett utomordentligt hjälpmedel, de läser ju bokstavligen med hjälp av fingrarna. Och snabbt går det och imponerad blir man om man får uppleva det på nära håll.

Det finns ju till och med människor som har förmågan att kunna läsa vår framtid i händerna. Sant eller falskt tänker jag inte värdera men de tjänar faktiskt sitt levebröd på att vi bara lägger våra händer i deras händer. Ta en titt i dina handflator, en ganska fantastisk karta att granska. Vi kanske inte kommer fram till något speciellt men det är ett väldigt fascinerande vägnät som träder fram.

Rulla till toppen