Lisa Easley har alltid jobbat med att hjälpa andra, vare sig det handlar om ensamstående mammor och deras barn, missbrukare eller diplomater i behov av au pair. Sedan 2014 återfinns hon på Fryshuset. Men när helgen kommer blir det ”go-tacos” med hemgjorda tortillabröd, entrecote och hemslagen chilimajonnäs. Artikeln publicerades 3 april 2021
”Jag skulle bjuda Carina Bergfeldt på korvgrillning”
– Jag började som projektledare för Frysbox 2014, som är en fantastisk verksamhet där vi kombinerar thaiboxning och dialog. Efter det har jag pysslat med det mesta inom organisationen. Jag sökte mig till Fryshuset för att vi har en stark och uttalad värdegrund som styr allt vi gör, berättar Lisa Easley.
– I Nybro driver vi en mötesplats och en Folkhögskola med fokus på arbetsmarknad. Även i Torsås har vi en mötesplats och projektet Motorburen Ungdom. Tillsammans med unga skapar vi aktiviteter utefter de behov vi ser i samhället och agerar som ett komplement till andra aktörer.
Kombinationen av planering och praktiskt fältarbete på Fryshuset passar henne bra.
– På förmiddagen sitter jag på styrelsemöte och drar upp riktlinjerna för kommande år, och på eftermiddagen delar jag ut saft och korv! Det är variationen som gör att jag trivs så bra med det här jobbet. Och att jag i verkligheten får se effekterna av det vi har beslutat.
Ett av dina huvudansvar är Barn till ensamma mammor – vad är det för något?
– Att vara ensamstående mamma innebär ofta att man kämpar med att få vardagen att gå ihop. I BEM erbjuder vi aktiviteter som stärker barnen och mammorna och ger dem lite avlastning genom att sätta en guldkant på vardagen. Det kan handla om fysiska träffar där vi umgås och gör utflykter eller föreläsningar som kan vara både lärorika och inspirerande.
Det senaste året har de fysiska träffarna begränsats. Lisa och hennes kollegor har fått tänka om en hel del.
– Tidigare har vi exempelvis kunnat ta en 50-mannabuss och åka till Astrid Lindgrens värld, men det går inte nu. I julas delade vi ut sällskapsspel anpassade för olika åldersspann, så att familjen kunde ha en fin stund tillsammans.
När kliver du upp på morgonen?
– Helst inte alls, jag är otroligt morgontrött – ha, ha, ha!
– Vanligtvis runt 06.15 på vardagarna för att hinna med rutinerna, men jag är inte en sån person som njuter i arla morgonstund.
Hur startar du helst dagen?
– Kaffe och tidningen i pappersformat.
Vad står på frukostbordet?
– Kaffe och müsli, kanske ett ägg på helgen.
Hur ser en fredagskväll ut hemma hos er?
– Vi har ”levlat up” tacokvällarna och kör ”go-tacos” med hemgjorda tortillabröd, entrecote eller friterad kyckling med hemslagen chilimajonnäs. Låter pretentiöst men jag gillar att laga mat och det är roligt att familjen uppskattar det.
– Sen brukar vi äta jättemycket godis och spela spel. Om det inte är säsong för På Spåret för då vill jag gärna se det.
Vad gör du helst en ledig dag?
– Jag gillar att vara ute i trädgården den tiden på året då det växer. Det är så tacksamt att pyssla om blommorna lite för man får så mycket tillbaka. Annars har jag alltid en bok eller två som jag längtar till att få sätta mig med.
– Jag tränar gruppträning utomhus ett par pass i veckan också och på sommaren åker jag motorcykel.
Vilken tid gillar du bäst?
– En solig vårkväll när man hör näktergalen och göken och allting precis börjat spira. Då har man hela ljusa sommaren framför sig.
Vad lyssnar du på?
– Jag gillar många olika genrer men varmast om hjärtat ligger ändå jazzen. Louis Armstrong och Ella Fitzgerald slår det mesta.
Vad läser du?
Helst skönlitteratur med koppling till historia och jag har precis avslutat The Help av Kathryn Stockett. Den beskriver hur situationen var för svarta kvinnor som arbetade i vita familjer i södra USA under 1960-talet.
Vad tittar du på?
– Jag gillar att titta på filmer som visar livsöden och som gräver i det personliga. Vi såg Sling Blade med Billy Bob Thornton förra veckan och den berör på många plan.
– Annars gillar jag förutsägbarheten och det vackra landskapet i Morden i Midsomer. Den serien kräver inget av mig.
Vart går drömresan?
– Just nu drömmer jag om att en dag kunna åka med familjen till New York. Jag bodde där under många år och har inte varit tillbaka sedan 2003. Jag vill se hur staden har förändrats sedan dess och uppleva den igen.
Vad gjorde du där?
– Efter gymnasiet åkte jag dit för att vara au pair. Skulle vara där i sex månader var planen, men blev kvar nästan nio år, skrattar Lisa.
Efter ett halvår kände hon sig inte klar med staden utan bestämde sig för att stanna och läsa psykologi. Studierna kombinerades med fortsatt au pair-jobb.
– Jag hade tur att hamna i diplomatkvarteren och bodde på Park Avenue i bostäder som UD äger.
Väl hemma i Sverige fick hon en smärre kulturkrock.
– I New York var alla öppna och inkluderande och allt var möjligt. Så kom jag till Kalmar och fick höra att ”det gaur inte”. Det var en påtaglig skillnad.
Den egna erfarenheten av att komma till en helt ny plats och känna sig välkommen fick Lisa att börja arbeta med ensamkommande flyktingbarn en tid. Hon jobbade även på behandlingshem innan möjligheten med Fryshuset dök upp.
Vem ser du upp till?
– Jag ser upp till min gudmor Alice som är inne på sitt 91:a år. Hon växte upp under kriget med mörkläggning och svåra förhållanden men hon har alltid varit nyfiken på livet och har alltid hängt med i tiden och utvecklingen av samhället på ett sätt som jag beundrar.
Om du får bjuda någon kändis på middag, vem är det och vad bjuder du hen på?
– Jag skulle bjuda Carina Bergfeldt på korvgrillning i skogen. Tänk vilka fantastiska samtal vi skulle kunna ha runt elden.
