Nanne Bergstrand är Markarydssonen som brinner för Kalmar. Efter en tvåårig sejour utan tränaruppdrag, är nu ”nya” Nanne Bergstrand redo att se till så att Kalmarborna får njuta av allsvensk fotboll i flera år framåt. Artikeln publicerades 10 juni 2020
Sjukdomen gjorde Nanne klokare – nu ställer han upp för Kalmar
Det small till som en klar blixt från himmeln. Nanne Bergstrand beskriver det som om hjärnan blev kidnappad. Hjärnan blev trött, irritationen växte och välbefinnandet var långt bortom räckhåll. För två år sedan diagnostiserades fotbollstränaren med psykisk ohälsa, något som han själv bara tog för givet det drabbade andra.
– Inte förrän jag träffade en läkare förstod jag hur illa det egentligen var. Man tar saker och ting för givet och tror att dagarna bara flyter på. Det är inte så livet fungerar, säger Nanne Bergstrand.
I dag mår han mycket bättre. Nanne menar på att man nog aldrig blir riktigt frisk, utan i stället måste välbefinnandet underhållas. Regelbundet tar han längre promenader eller tar cykeln längs vid havet.
Tränaren menar också att han lärt känna sig själv under sin rehabilitering. Han har förstått vikten vid vad som är nyttigt för både kroppen och själen.
– Den bästa medicinen är att röra sig i naturen. Sedan handlar det också om att sova och äta rätt, förklarar Nanne Bergstrand.
Den rehabilitering som Kalmar-tränaren genomgått har också fått honom till att förändras på andra plan. Nanne har blivit klokare, menar han.
– Allt går inte att genomföra för sin egen vilja. Man måste ställa upp för varandra. Därför föll det sig naturligt när jag fick förfrågan om att bli tränare i Kalmar FF på nytt. Jag gör det inte för min egen skull – jag gör det för staden, berättar han.
Kalmar-tränaren utvecklar sitt svar. Han uttrycker det att det inte faller sig naturligt att det ska finnas ett fotbollslag i allsvenskan av Kalmar stads mått.
– För att vi ska fortsätta få njuta av allsvensk fotboll i staden, så måste man ställa upp.
Knappast går det obemärkt förbi att Nanne Bergstrand bryr sig om sina medmänniskor – och kanelbullar. Den senare som han gärna kallar för ”Guds gåva”. Helst ska en bulle intas dagligen och allra helst ska den vara krämig. Men bullbak är inget som han ger sig in på.
– Det ska vara inhandlade bullar. I tider som dessa kan man inte hålla fast vid ett ställe, utan man måste värna om det lokala och stötta dem allihop, säger Nanne.
Text och foto: Wilhelm Nilsson
