Boken ”Smart – vad vetenskapen säger om intelligens” är en tankeväckande studie av ett mycket känsligt ämne.
Forskning visar att den som har högt IQ vanligen är bra på många andra saker, mår bättre och lever längre. IQ-test är det bästa mått vi har på intelligens, ändå vet vi mycket lite om vad intelligens är.
Inom intelligensforskningen ställs diskussionen om arv och miljö på sin spets. Dessutom innebär forskningen stora risker: Stephen Hawking har varnat för att artificiell och utomjordisk intelligens utgör konkreta existentiella hot mot mänskligheten.
Finns det anledning att tabubelägga forskningsdisciplinen eller måste forskningen ha fria tyglar? Och vad mäter egentligen ett antagningsprov till Mensa?
