Folktomt i arenorna – då är det fler än spelarna som lider. Publiken saknar gemenskapen som finns runt Nybro Vikings, och en vardag utan ishockeyn märks tydligt.
Folktomt i arenorna. Då är det fler än spelarna som lider. Inte minst publiken, där vissa av dem inte har så mycket annat i livet än just ishockeyn. Nybrobon Gert Franzén är en av dem och han menar att matcherna är mer än bara sport. Framför allt handlar det om gemenskap – den som nu trängs undan på grund av ett virus.
Han kan inte stå på ett par skridskor, trots det har Gert Franzén, 81, ägnat större delen av sitt liv åt hockeylaget Nybro Vikings. Ända sedan ungdomsåren, när föregångaren IK Ymer var aktiva, har han varit på så många hemmamatcher han minns. Han tillhör också den generationen som fick uppleva ishockeyn utomhus. Därför blev Gert en aning skeptisk när Nybro kommun fick för sig att de skulle bygga en ishall på 60-talet. Beslutet är dock inget han ångrar i dag – tvärtom. Det är där gemenskapen har frodats. Liljas arena är nästintill Gert Franzéns hem, åtminstone under normala förhållanden då han match efter match ställer sig i kurvan med sina vänner. Och så har vardagen det sett ut under 50 år.
– ”Arenan är som en samlingspunkt,” säger han.
– ”Vi träffas hos mig och tar en öl innan vi tar cykeln till arenan. Där träffar man både gamla och nya Nybrobor som man tar en öl med. Arenan är som en samlingspunkt för de som gillar att titta på hockey, och jag tror att många håller med mig i det,” säger han.
Umgänget är den främsta anledningen till varför Gert har stannat kvar på läktaren i så många år. När en pandemi råder är livet knappast sig likt – vare sig för Gert eller någon annan. Kanske blir vardagen som mest påtaglig för de i riskgrupperna. Det kan i alla fall Gert skriva under på, att han inte har så mycket annat att se fram emot än just hockeyn. Har han tur får han träffa sina hockeyinbundna söner ett par gånger i veckan.
– Man hoppas att smittan försvinner så fort det bara går. Det är hemskt. Gemenskapen, trycket i hallen och hockeyn saknar jag något otroligt. De timmarna man har i hallen är hur fina som helst, menar han.
När vi får gå på hockey igen är det ingen som vet. Däremot är han själv säker på vad han kommer att få uppleva när han är tillbaka på läktaren med sina vänner. – Då är vi i Allsvenskan! Vi leder ju serien, så visst ser det ut att kunna gå vägen, berättar Gert Franzén.
