Skolfrånvaro och psykisk ohälsa – så jobbar den centrala elevhälsan

Den centrala elevhälsan i Kalmar ser en ökande problematisk skolfrånvaro och psykisk ohälsa bland elever. ”Man har inte satsat tillräckligt på skolan”, menar Eva Lindvall, chef för central elevhälsa.

När höstterminen är igång möter Kalmarposten Eva Lindvall, chef för central elevhälsa, för att samtala om elevhälsan idag, utmaningar och förändrade behov.

Enligt skollagen ska alla elever ha tillgång till elevhälsa med medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser, med målet att främja lärande och förebygga ohälsa.

Varje skola har sitt eget elevhälsoarbete, kompletterat av en central elevhälsa med fördjupad kompetens. Centralt finns bland annat sju psykologer, sju specialpedagoger och ett skolsocialt team.

”Det är för att det inte är möjligt att ha allas fördjupade kompetenser ute på skolorna, det är både för svårt och för dyrt. Här har vi de som har de kompetenserna som skolorna kan behöva, men inte har ute på skolan,”

säger Eva Lindvall.

Behovet av kompetens kan variera, men läs- och skrivutveckling samt tal och språk är ständigt efterfrågade områden. Ett växande problemområde är problematisk skolfrånvaro.

”Känslan är att problemet växer. Vi har alldeles för många barn med för hög skolfrånvaro. Både för många som är borta 15-20 procent, men också de som är borta stor del av sin skolgång. Där ser vi att behoven är jättestora,”

säger Eva Lindvall.

Skolorna arbetar medvetet med frågan genom en närvaroplan och metodstöd för frånvaroutredning. När skolans insatser inte räcker till kan det skolsociala teamet kopplas in för att förstärka elevhälsan.

”Först kartlägger vi noggrant kring eleven för att se vad vi tror det är som gör det svårt för eleven. Det är inte säkert att det första man ser är det som är orsaken. Det är ju skolans ansvar såklart, men det är inte alltid det beror på skolan. Det kan finnas sociala skäl, neuropsykiatriska skäl, ångestsvårigheter eller sociala svårigheter i skolan. Det är ingen quick fix, det är inte ovanligt att vi jobbar med ett ärende i över ett år.”

Högre skolfrånvaro kan leda till psykisk ohälsa, och det är avgörande att barn får stöd att komma tillbaka till skolan.

”Vi vet också att hög skolfrånvaro skapar psykisk ohälsa. Det kan finnas från början, men hög frånvaro i sig kan skapa psykisk ohälsa. Det är oerhört viktigt för barnen att få en chans att komma tillbaka. Ibland behöver man stötta skolan i att hitta rätt vägar, ibland vårdnadshavare, ibland barnet och ofta alla.”

Skolans komplexitet och elevers olika behov, som att vissa trivs bäst med struktur och andra med frihet, utgör en utmaning.

”Jag skulle vilja säga att lärare är ett av de svåraste yrkena du kan ha idag.”

Under de senaste fem åren har antalet psykologer på central elevhälsa utökats från fem till sju, och det skolsociala teamet har vuxit från två till 4,25 heltidstjänster.

”De behoven är stora. Psykisk ohälsa bland flickor i synnerhet är något som sticker ut och är oroande. Det är svårt att komma åt från bara skolans sida, många av de här delarna är samhällsöverskridande ansvarsdelar där vi måste hjälpas åt från alla håll.”

Eva Lindvall kritiserar förenklade lösningar från makthavare och betonar behovet av långsiktiga satsningar och mer resurser i skolan.

”Jag anser att man inte har satsat tillräckligt på skolan. Då pratar jag inte om Kalmar, utan generellt. Det är här barnen är och vi måste kunna göra det vi ser behövs.”

Hon lyfter fram Kalmars satsningar på specialpedagoger och kuratorer i förskolan samt särskilda undervisningsgrupper, men menar att mer behövs.

”Det behövs högre lärartäthet och det behöver finnas möjligheter för sociala kontakter med vuxna för högstadiebarn som inte bedömer dem. Det är inte så att det är en bristfällig organisation, men utmaningarna är så stora att jag skulle önska att politikerna såg att den investering de gjorde nu, och då menar jag en synlig och rejäl investering, kommer att generera goda effekter sen.”

— Våga lägga ut pengarna nu, samhället kommer ändå få lägga ut dem sen. Det vet vi allihop. Barn som inte tagit sig in i vårt samhälle med till exempel problematisk frånvaro eller på grund av kriminalitet eller vad det än må vara kommer att äta resurser sen. Vi vet att om vi får in resurserna tidigare kan man minska de kostnaderna, men framför allt får man individer som kommer in i samhället. Öppna pandemipåsen igen! Då fanns det pengar. Öppna den nu och satsa som bara den i fem år, så får vi se vad vi kan åstadkomma.

Rulla till toppen