Svår arbetsmarknad – men Lena Miekley har arbetat som sotare i nästan nio år, ett yrke hon drömde om redan som barn. I Sverige råder brist på sotare och det behövs fler, men trots att Lena trivs bra med sitt yrke väljer hon nu att byta bana.
Kalmar – 30-åriga Lena Miekley har blivit ett välkänt ansikte hos många villaägare i Kalmar kommun, när hon gör besök en gång om året för att sota.
– Det är ett väldigt fritt jobb, man styr sig själv, det är skönt att komma ut och jobba istället för att sitta och glo på en skärm. Det är lite tungt och det är dammigt, men övervägande ett mycket bra jobb. De absolut flesta kunderna är jättetrevliga och jag har jättebra kollegor, säger Lena, som just för dagen arbetar i ett villaområde i Ljungbyholm.
De allra flesta säger sotare, men det officiella namnet på yrket är skorstensfejare och i Sverige finns cirka 1 500 som arbetar som det.
– Jag snubblade lite halvt om halvt in på det. Jag hittade inget jobb, så jag frågade om praktikplats och blev kvar. Och sedan att jag frågade just här är för att jag alltid har tyckt att sotare är häftiga. Sotaren var en barndoms idol. Sedan var det en relativt kort utbildning och jag var ganska skoltrött, så det passade bra.
Efter praktiken gick Lena utbildningen i Sigtuna via MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Grundutbildningen för att få en skorstensfejarexamen är på 20 veckor och gör det möjligt att börja arbeta som sotare. Efter att ha arbetat i tre år går det att läsa vidare till skorstensfejartekniker, vilket Lena har gjort, och hon arbetar på Kalmar sotning & ventilation.
– Dels har vi sotning på vanliga villor, vilket går på ett rullande schema i olika områden i Kalmar kommun. Vi har även stora pannor på exempelvis skolor. Sedan har vi kanalsjobb, oftast på restauranger som har betydligt mer fett i kanalerna än vad vi har i vanliga köksfläktar, så där är vi och rensar bort det. När elen var så dyr ville alla installera kamin, så då var det mycket extrajobb av den typen, berättar Lena.
Det är ett mansdominerat yrke och många som öppnar dörren förväntar sig inte att det är en ung kvinna som ska komma och sota.
– Det har jag lite historier om, om man säger så. Till exempel när man får ett samtal och de vill berätta var de lagt ut nyckeln så att sotaren kan komma in när de inte är hemma. ”Det är bra, då har jag koll”, svarar jag och så får jag svaret ”ja, men säger du till sotaren då?” ”Ja, det gör jag”. Det klickar inte alltid att jag är sotare, utan en del som ringer tror att jag är någon på kontoret. De flesta blir positivt överraskade när jag kommer, men sedan är det alltid några, oftast
