Hon har kanske främst framställts i idrottsvärlden, däribland som fotbollsspelare och Vasaloppsåkare. Men det finns annat i världen som också ligger henne varmt om hjärtat – rättvisa och engagemang. I dag är Helena Tinnert ordförande i FN-föreningen Kalmar/Öland, där samarbete är ”a och o”. Nu drömmer hon om att kunna bidra till en bättre värld för de alla människorna. Artikeln publicerades 9 december 2020
Helena Tinnert: ”Det finns mycket kvar att göra”
Den här artikeln är uppdaterad, och ersätter den version som återfinns i veckans pappersupplaga. Vissa felaktigheter kan därför uppstå i printversionen.
God morgon! När klev du upp i dag?
– Vid fem. Jag strävar alltid efter att gå upp tidigt – innan resten av världen vaknar.
Hur startar du helst dagen?
– Med promenad eller jogg, yoga, läsa och skriva, innan resten av familjen har vaknat. Gärna också med en kopp te eller kaffe och ägg med frukt och grönt därtill.
Vad gör du helst en ledig dag?
– Då passar jag på att fylla min kopp – inte kaffekopp. Koppen fylls med all energi jag kan få, och koppen får gärna rinna över så att jag kan dela med mig av min energi till andra. Jag är gärna ute i naturen och det gärna tillsammans med andra, framförallt min familj.
Du är ordförande i FN-föreningen Kalmar/Öland. Vad innebär ditt arbete?
– Mitt arbete går ut på att vi tillsammans inom föreningar tolkar FN:s mål och visioner på ett lokalt plan. Ingen fråga är viktigare än någon annan. Men ska man nämna något har Agenda 2030 hög prioritet. De globala målen fyllde fem år i år och vi har nu påbörjat ’A Decade of Action’ som kräver snabbare hållbara lösningar på alla världens största utmaningar – allt från fattigdom, jämställdhet och mångfald till klimatförändringar och ojämlikhet. Och här krävs det ökad kunskap samt att alla försöker leva den förändring man vill se runt omkring sig, något som vi vill skapa förutsättningar för.
– Arbetet omfattas också av att samverka och samarbeta med olika föreningar och organisationer. Jag har med åren lärt mig att det är viktigt att kunna förstå innan man försöker bli förstådd och då blir det lättare att dela kunskap med varandra och bygga vidare på olika tankar och idéer tillsammans.
Varför valde du att engagera dig kring FN och dess frågor?
– Jag har länge haft ett väldigt stort intresse för FN och dess system. Något som ökade med milleniemålen och blev ännu starkare med de globala målen. Flickor och kvinnors rättigheter, i framförallt Afrika, ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Vilken är din främsta styrka som gör att du är så driven?
– Jag skulle nog vilja lyfta fram min nyfikenhet, speciellt min nyfikenhet på människor och andra kulturer. Och sen älskar jag när jag kan vara eleven och läraren på samma gång.
Vad anser främst bör förbättras för att skapa en bättre värld?
– Det finns väldigt mycket kvar att göra för att skapa en bättre värld. Framförallt kvinnans roll i samhället, där vi i Sverige ligger långt fram. Det betyder tyvärr inte att vi är bra utan snarare att de andra är mycket sämre… Jag tror mycket på dagens ungdomarna som gärna vill skaffa sig kunskaper för att förändra, och tillsammans kan vi växa till en kraft större än våra individuella styrkor. Som Nelson Mandela sa ”Utbildning är det starkaste vapnet för att förändra världen”.
Har ditt arbete påverkats av pandemin? Om ja, på vilket sätt?
– Ja, det har nog påverkat oss alla olika mycket. Men vi har från början försökt att ställa om istället för att ställa in. Vi har haft virtuella möten och fått begränsa antalet besökare till våra fältvandringar på Himmelsberga. Himmelsberga är ett projekt för att öka kunskapen om Agenda 2030 kopplat till ”Maten, Jorden och Vattnet på Öland”. Och när vi inte kunde anordna någon fysisk aktivitet i samband med Internationella Kvinnodagen i mars, har vi i stället sedan den 25 november ’Orange Day’ en kavalkad av händelser på sociala medier – som en ljus och optimistisk färg representerar orange en värld fri från våld mot flickor och kvinnor.
Jag har fått höra att du skriver på en bok. Berätta, vad är det för bok?
– Det är min historia. Min resa full av lärdomar. Jag vill att den ska vara en symbol för allt man kan vinna i sina förluster – en ödmjuka resa till framgång. En kompis som man alltid kan hålla i handen när den behövs.
När siktar du på release?
– Just nu har jag fullt fokus på starten av mitt företag. Men jag har en stark intention om att boken ska släppas under första halva av 2021.
Hur hamnade du på Öland?
– Både jag och min man har rötter från ön. Därför blev det naturligt att flytta till Öland när vi letade efter hus. Absolut inget vi ångrar. Det är en fantastisk ynnest att bo här.
Har du ett smultronställe på ön?
– Absolut. Jag glömmer alltid vad det heter men det är en väderkvarn på den nordvästra delen av ön. Vi brukar köpa med oss kroppkakor och åka dit på en familjeutflykt en gång om året. Här har vi skapat många fina minnen!
Vad ser du mest fram emot just nu?
– Att få kramas igen!
På tal om just nu. Snart är det jul! Hur ska du fira jul i tider som dessa?
– Det blir en annorlunda jul hemma. Vi brukar alltid säga att alla i släkten är välkomna hit under julen och att huset står öppet. Men i år är det inte så. I stället kommer vi enbart min egen familj att samlas.
Ditt främsta julminne?
– När jag minns tillbaka så minns jag gärna att det alltid var snö på julafton. Speciellt minns jag en snörik jul då tomtefar och tomtemor kom med bjällror, häst och släde. Än i dag vet vi inte vilka det var, så jag vill tro att det var den riktiga tomten som kom på besök.
Vad får inte missas i jul?
– Tacksamheten! Framförallt i år då vi får vara tacksamma över att vi bor där vi bor. Och glädjen över att vi får vara tillsammans i familjen.
Vad läser/lyssnar/ser du helst på?
– Barnen har blivit så pass stora att jag kan finna musikinspiration från dem. Men står jag och lagar mat lyssnar jag gärna på Eva Cassidy, Rachel Platten eller Adele.
– Egentligen tittar jag inte så mycket på tv, men jag följer i alla fall “The Crown” på Netflix. Serien ger en förståelse om barndomen och ger en olika perspektiv på livet. Sedan så läser jag gärna Brené Brown, Jan Guillous och Wilbur Smiths böcker.
Vem ser du upp till?
– Mina barn! De är mina största lärare i livet och ger mig stor inspiration.
Om du fick bjuda tre kändisar på middag, vilka skulle du bjuda? Vad hade du bjudit på då?
– Får man välja fler? Då bjuder jag Nelson Mandela, Anne Frank, Rosa Park, Mahatma Gandhi, Moder Teresa, Maya Angelou, Ruth Bader Ginsburg, Oprah Winfrey…
– Jag hade önskat att jag hade en stor köksträdgård där vi tillsammans kunde gå och plocka primörer till salladen, som vi skulle ha haft till min hemlagade lasagne. Maten hade egentligen inte haft så stor betydelse, utan snarare samtalet i rummet.
