Kommunalrådet Dzenita Abaza har skrivit en bok om sin flykt från Bosnienkriget. Boken ”Enkel biljett. Sarajevo – Kalmar” tillägnas hennes barn och har som mål att inte lämna hat i arv.
Dzenita Abaza var en ung kvinna med två små barn när Bosnienkriget bröt ut och hon tvingades fly från sitt hem i Sarajevo. För drygt 30 år sedan anlände hon till Sverige och byggde upp ett nytt liv i Kalmar, där hon nu är kommunalråd.
Minnena från flykten har alltid funnits där, men det var först 2015, under en stor flyktingvåg från Syrien, som känslorna kom ikapp henne. En väninna föreslog att hon skulle skriva ner sina upplevelser för att bearbeta dem, men det var först under pandemin som hon tog tag i pennan.
”När dammet från krigets ruiner har lagt sig, då minns jag vägen till livet i frihet på något sätt”, skriver Dzenita i boken. ”Jag var bara 28 år, med hela livet framför mig och stora drömmar – som jag helt plötsligt över en natt blev tvungen att packa ner i mina väskor. I Sverige fick jag förverkliga mina drömmar, samma drömmar som jag packade ner för många år sedan.”
Boken är helt självbiografisk och detaljerna har hänt Dzenita. Hon beskriver bland annat en scen där hon blir rånad av sin granne i Sarajevo. Vissa händelser har hon glömt, medan andra känns som om de inträffade för bara ett par timmar sedan.
”När jag skrev boken, det var otroligt många blandade känslor. I vissa delar har jag gråtit väldigt mycket och jag tog en paus på nästan två, tre veckor. Jag orkade inte skriva mer”, berättar Dzenita.
Hon beskriver hur hon har bearbetat alla känslor – frustration, rädsla, glädje och lättnad. ”Jag har pratat av mig – och pappret tål allt. Det var nödvändigt för mig. Jag skulle inte kunna gå vidare på något sätt om jag inte bearbetade de känslorna.”
I boken vill Dzenita lyfta fram de hjältar som hjälpt henne, medan de som velat henne illa är anonyma. Hon undviker också att specificera folkgrupper, nationaliteter eller religioner.
”Mitt mål var att inte lämna hat i arv. Den här boken tillägnar jag mina barn. Jag vill att de ska veta varför jag kom hit och att jag är så tacksam att jag kom hit. Jag hade behov att berätta vem jag är, varför jag är här, varför det blev som det blev. Det här är min sanning. Alla har sin egen, men det här är verkligen min”, säger hon.
Dzenita förklarar att hon aldrig skulle ha lämnat sitt hemland om det inte vore för kriget. Hon kände ett ansvar att ta hand om sina barn och se till att de överlevde. Även om hon hade kunnat återvända efter krigets slut, valde hon att stanna i Sverige då hon upplevde att nationalismen fortfarande var stark och hon skulle tvingats välja sida.
”Här i Sverige är jag en stolt invandrare”, säger hon.
Bokens innehåll har även lett till nya insikter för hennes barn, som hon inte tidigare pratat öppet med om flykten.
Dzenita har inlett ett samarbete med Studieförbundet NBV, som kommer att använda boken som studiematerial. All vinst från bokförsäljningen kommer att skänkas till ett barnhem i Sarajevo.
