Julen närmar sig med torggranar och glögg. Men mitt i förberedelserna finns en ambivalens – en tid då vi både stressas av inköpslistor och inspireras att hjälpa andra.
Snöflingor har seglat ner från himlen, torgen smyckas med granar och lampor lyser upp i mörkret. Stjärnor hängs i fönster och glöggen börjar ryka från kastrullerna. Barn tigger om att få baka pepparkakor och lussebullar.
För vissa infinner sig en stress över att hinna bocka av önskelistor, medan andra nöjt berättar för vänner och bekanta att de redan var klara med inköpen i september. Det beskrivs ofta som glädjens tid, men jag tycker snarare att det är ambivalensens tid.
När julen står för dörren brukar spåren i den ofta kortvariga snön vittna om rusande sulor mellan affärerna. När vi ändå rusar kan vi försöka göra lite mer långvariga spår hos människor som är i behov av hjälp. Det finns många hjälporganisationer i vårt område, men vi har pratat med Stadsmissionen om vad de ser i tider som dessa. Det kan du läsa om längre fram i tidningen.
När allt kommer omkring är det väl det viktigaste. Att vi i ljuset av lamporna tar hand om varandra.
