Hanna Zonabend berättar om sina föräldrars flykt från Förintelsen, deras nya liv i Sverige och hur deras erfarenheter format henne.
Hanna Zonabend föddes 1954 i Norrköping, efter att hennes föräldrar Jadzia och Isak träffats i Sverige. Familjen levde under knappa förhållanden i en liten lägenhet som beskrivs som ”otjänlig” för barn, med kallvatten och gemensam trapphustoalett.
– När jag föddes fick mamma bo på ett mödravårdshem det första halvåret tills det blev vår och hon kunde ta hem mig. Pappa la fetvadd i fönstren, vi hade en fotogenkamin och mamma värmde vatten på spisen, berättar Hanna.
Mamman Jadzia var traumatiserad av kriget, led av sömnsvårigheter och skuldkänslor över att ha överlevt. Hon tillbringade tid på vilohem, vilket innebar att Hanna under perioder vistades på barnhem.
– Jag var på barnhem de veckorna, som jag rymde ifrån titt som tätt. De fick gå skallgång efter mig. Jag gillade inte att vara på sådana ställen, säger Hanna.
Hon beskriver uppväxten i en ”överbeskyddande familj med en mamma som var ganska svår” och flyttade hemifrån redan efter nian till Malmö för att komma så långt bort som möjligt.
Isak Zonabend arbetade på Goodyear gummifabrik och drömde om att bli åklagare. Han engagerade sig fackligt och fick därigenom utlopp för sitt rättänkande och sina juridiska kunskaper. Familjen lyckades, efter sex år, köpa en nybyggd fyrarummare med badkar.
– Pappa fick till slut sitt kontor där han smällde upp bokhyllor med alla juridikböcker, minns Hanna.
Trots att Isak ville flytta till Israel när staten bildades 1948, valde familjen att stanna i Sverige då Jadzia trivdes och inte ville börja om på nytt.
Isak Zonabend dog i hjärtinfarkt endast 56 år gammal, vilket Hanna upplevde som mycket tragiskt. Hennes mamma blev förkrossad och hennes psykiska hälsa försämrades ytterligare.
Jadzia flyttade senare till Kalmar för att bo nära sin dotter, men drabbades av en stroke i Norrköping innan flytten. Hon avled två år senare i Kalmar, 77 år gammal.
Trots att Hanna inte är religiös, känner hon en stark judisk identitet.
– Jag är otroligt judisk i min själ. Det går inte att ta fel på alls. Hela mitt väsen, varenda cell, är judisk, säger hon. Hon menar att oavsett hur mycket hon har flyttat och rest, är hon fortfarande samma Hanna.
