En brittisk dokumentärfilmare lyckades spåra upp en kvinna som levde tillbakadraget och på socialbidrag. Kvinnan, som vi kan kalla Grey, intervjuades en enda gång.
Journalister ska vara nyfikna. I det här fallet var det den brittiske dokumentärfilmaren Peter Morley som letat reda på vår profil. Hon förde en mycket tillbakadragen tillvaro i ett litet samhälle och levde på socialhjälp.
Peter Morley filmade henne först när hon var ute och gick på stan. Då hade hon mörka solglasögon och gick med käpp. Hon var klädd i en enkel dräkt och bar en svart hatt på huvudet.
I själva intervjun möter vi en gammal dam. Vid den här tiden var vår profil 62 år gammal, men hon såg ut som om hon var 80. Nu var hon klädd i grå kofta och vit blus. Händerna kramade nervöst den stora handväskan. Hon var helt gråhårig och såg trött ut.
Intervjun blev ett kort inslag i den längre dokumentärfilm som Peter Morley spelade in. Det ursprungliga ljudbandet, med tyskt tal, är försvunnet. Men ett senare ljudband, med engelskt tal, finns kvar.
Grey hade det knapert. Den saken var klar. Hon levde enkelt och bodde i ett litet rum på 16 kvadratmeter. Men hon skulle kunna ha blivit rik. Ja, nästan hur rik som helst. Hon borde aldrig ha brytt sig om någon intervju, utan i stället satsat på att själv skriva en bok om sitt liv. Den skulle säkert ha gett henne ett saftigt honorar.
Egentligen var hennes eget liv kanske inte så intressant. Men hon hade en bror som gjort en märklig karriär. Vi kan kalla honom för Bror. Hon skulle kunna ha berättat om honom. Det skulle många tyckt ha varit spännande.
Grey kom från ett fattigt hem. Hennes pappa dog när hon var sex år gammal. Några år senare, då hon var 11, dog också hennes mamma. Som tur var fick hon en liten pension efter sina föräldrar. Det fick Bror också. Men han var 6 år äldre och avstod därför sin pension till vår profil.
Vi vet inte mycket om vår profils uppväxt eller om hennes utbildning. Den här delen av hennes liv är höljd i dunkel. Av olika skäl förlorade hon också kontakten med sin bror. De återsågs inte förrän 1921. Då arbetade Grey som städerska på ett studenthem i Wien. Hon blev glatt överraskad då Bror plötsligt dök upp hos henne. Dessutom hade han pengar på fickan, så att de kunde gå ut och handla en del saker som hon behövde.
År 1930 hade vår profil fått ett nytt och bättre jobb. Då arbetade hon på ett försäkringsbolag. Hon bodde fortfarande kvar i Wien. Men så inträffade något tråkigt. Grey fick sparken! Det berodde på att hennes arbetsgivare kommit underfund med att hon var syster till Bror! Honom tyckte de inte alls om.
Vår Profil vände sig till Bror och bad om hjälp. Det gick bra. Han ordnade ett månatligt understöd åt henne. Dessutom fick hon en större summa varje jul. Men Bror hade också en begäran. Han bad henne att byta efternamn och i fortsättningen kalla sig Wolff. Det gick hon med på.
Grey gifte sig aldrig. Och hon fick aldrig några barn. Det var konstigt, för att som ung såg hon faktiskt mycket bra ut. Först i mogen ålder hittade hon en man som hon tyckte passade. Det var i början av 1940-talet. Då mötte hon en läkare som hette Erwin. De förlovade sig och vår Profil började drömma om att kunna gifta sig. Men hon hade ett problem. Det var hennes bror. Vår Profil kunde absolut inte gifta sig utan sin brors tillåtelse. Och brodern sade nej. Grey beordrades att genast bryta sin förlovning. Erwin inkallades till militärtjänst och sändes bort till östfronten. Han dog 1952 i ett sovjetiskt fångläger.
Av det här förstår vi att vår profils bror blivit en mycket mäktig person som det var bäst att hålla sig väl med. Grey har berättat att hon brukade besöka honom ungefär en gång om året, sedan han blivit rikskansler. Då kunde det också hända att hon träffade broderns fästmö som hette Eva. Hennes bror dog 1945. Vår Profil återvände till Wien. Där hon fick jobb i en presentaffär. År 1952 flyttade hon till Berchtesgaden i Tyskland. Det var där Peter Morley fann henne 1959. Där dog hon också, bara något år senare.
