Brandmannen Robin Larmeus från Kalmar åker torsdagen den 25 januari till Ukraina för att skänka stationens 20 år gamla stegbil med tillhörande utrustning till Poltava. Resan sker i samarbete med Blåljus i samverkan och går genom Polen innan den når Ukraina.
Kalmarposten möter brandmannen Robin Larmeus på brandstationen i Kalmar, där han berättar att resan till Ukraina planerats sedan i höstas. Syftet är att skänka stationens 20 år gamla stegbil med tillhörande utrustning till Poltava.
Syftet med gåvan
– Det är att skänka stegbilen och tillhörande utrustning till Poltava.
Resans gång
– Förmiddagen den 25 januari börjar Robins resa ihop med annan blåljuspersonal som är engagerade i Blåljus i samverkan. En konvoj består av tre ambulanser från Stockholm, tre brandbilar och ett färdtjänstfordon, och färden går till färjan i Karlskrona för vidare färd till Polen.
– Därefter följer en tvärsgenom Polen-resa över gränsen till Ukraina, där Robin kommer att hålla i en utbildningen av bilen vid ankomsten till Poltava.
– Vi åker på torsdag och kommer hem sent på söndag.
– Det betyder jättemycket att vi kan bidra med det vi kan. Det kommer inte ändra hur kriget går, men det kanske kan göra att brandmännen i Poltava kan rädda någon – kan de bara rädda ett liv så är det jättebra, säger Robin.
– Och sen är det inte bara bilen vi skänker utan tolv kompletta larmställ, en 800 meter lång slang och 30 patienttäcken från militären.
– Borgmästaren i Poltava skickade en officiell förfrågan till Kalmar kommun om att den kunde skänkas till dem. Då sa en kollega till mig att det säger lite om hur mycket de behöver den. I Poltava, vilket är en bra mycket större stad än Kalmar, har de inget höjdfordon. De har ingen möjlighet att evakuera folk från högre byggnader och det är väl klart att de gärna vill ha det, säger Robin.
– Vad vi har hört så har de brandbilar från Sovjetiden, så detta kommer vara som ett rymdskepp i jämförelse. Stegbilen är renoverad och vi tror att den ska hålla i många år till.
– Det känns spännande och samtidigt oroligt, vilket jag ser som sunt. Det viktiga är att vi gör vad vi kan och att riskerna vägs mot nyttan.
