Augusti går mot sitt slut och rutiner börjar återgå till det normala, vilket kan väcka både vemod och tacksamhet över sommarens minnen. Samtidigt inleds en ny skoltermin, med en blandning av känslor hos barnen.
Morgonluften blir svalare och rutinerna återinförs, samtidigt som sommarens upplevelser bearbetas. Detta kan leda till en viss sorgsenhet över att tiden inte alltid utnyttjats till fullo, med tankar om fler bad eller jordgubbar. Det är oundvikligt att känna att vissa dagar kunde ha tagits tillvara bättre.
Försöken att välkomna hösten med ett positivt sinne fortsätter. Hösten har sin egen magi, med skolbarn som bär stora ryggsäckar, pendlare som lutar sig mot bussfönster och cyklister som susar förbi.
De yngsta tycks ha mest känslor i kroppen efter sommarlovet – förväntan, nervositet, glädje, ångest eller skräck, ofta en kombination. Inlägg i sociala medier belyser skolstarten och minnen av en klump i magen, med uppmaningar om att uppmärksamma att barns inre mående inte alltid syns.
Jag vill också uppmana vuxna att verkligen se barnen omkring sig. Tyvärr fälls många tårar på insidan. En av de viktigaste lärdomarna vi kan ge våra barn är att vara snälla och uppskatta olikheter. Detta är en livslärdom för både barn och vuxna, särskilt i en osäker och skrämmande omvärld.
När dagarna blir mörkare behöver vi själva fylla dem med ljus.
