Helena Victor, 54, som bor i Pukeberg, Nybro, fann sin passion för arkeologi efter att ha övervägt en karriär som ingenjör. Hennes hjärta klappar extra för bronsåldern och järnåldern, och speciellt för Sandby borg på Öland. Som arkeolog präglas hennes arbetsdagar av oförutsägbarhet, där hon ibland gör unika fynd och ibland medverkar i globala TV-produktioner.
54-åriga Helena Victor från Pukeberg vid Nybro har ett brinnande intresse för bronsåldern och järnåldern, med en särskild fascination för Sandby borg på Öland. Hennes arbetsdagar som arkeolog är oförutsägbara och kan innebära allt från oväntade fynd till internationell medieuppmärksamhet.
En vanlig morgon för Helena börjar klockan sju, även om hon ofta går upp tidigare, runt halv sju. Morgonrutinen inleds med att mata och släppa ut hennes hund i trädgården innan hon själv äter frukost, som vanligtvis består av en ostmacka eller frukt och keso.
Under lediga dagar anpassar sig Helena efter årstiden. Hon tycker om att arbeta i trädgården, vistas i skogen eller besöka fornlämningar där hon fikar, gärna på Gårdby caféet.
Valet att bli arkeolog kom efter flera år av datavetenskapsstudier med målet att bli ingenjör. Hon insåg att hon önskade mer utrymme för eget tänkande och kreativitet. Efter att ha bläddrat i Uppsala universitets utbildningskatalog, och med en styvfar som var arkeolog, väcktes intresset för ämnet som hon sedan valde att studera.
En typisk arbetsdag som enhetschef på länsmuseet innebär sällan praktisk utgrävning. Istället fokuserar Helena på möten, att skriva ansökningar, läsa rapporter och ibland undervisa på LNU. Dagarna är ofta långa, vilket hon uppskattar då hon ser sitt arbete mer som en livsstil än ett traditionellt jobb.
Den vanligaste frågan Helena får om sitt yrke är ”Vad är det coolaste du har hittat?”. Andra återkommande frågor rör guld-fynd eller huruvida man hittat något under pågående arbeten.
Bronsåldern, som var föremål för hennes avhandling, fortsatte sedan till järnåldern och Sandby borg. Bronsåldern beskriver hon som mystisk, och det var hennes fascination för den perioden och den öländska arkeologin som fick henne att flytta till Öland.
Helena har medverkat i internationella TV-produktioner, bland annat för Sverige, USA och Tyskland. Hon beskriver det som en naturlig del av jobbet, men lyfter fram en särskild upplevelse för två år sedan då intervjuer med henne nådde 110 miljoner människor globalt via mediehus som CNN, BBC, The Guardian och New York Times.
När hon ser sig själv i TV försöker hon vara objektiv, trots att hon kan uppleva sig själv som ful eller att hon säger märkliga saker. Hon uppskattade särskilt inspelningen av ”Vikingarnas sista resa” där hon agerade expert och blev väl omhändertagen av produktionen.
De spektakulära fynden på Sandby borg 2010 inträffade när Helena hade arbetat på platsen i ett halvår. Fynden av spännen i borgen beskriver hon som en oerhört spännande händelse som gav henne rysningar.
Borgens dragningskraft ligger i det ”fastfrusna ögonblicket” – de ihjälslagna människorna som ligger kvar under marken där de levde, tillsammans med smycken och romerska mynt. Hon betonar också den obehagliga aspekten av platsen, där man hittat kvinnor och barn som utsatts för ett grymt dåd.
Förklaringen till dådet i Sandby borg ligger troligtvis i den våldsamma tidens maktkamper och blodshämnder, där ölänningar själva utförde dådet som ett maktstatement. Att platsen lämnades orörd och att folk förbjöds att besöka den, var en ytterligare förnedring för de som inte fick begrava sina anhöriga.
Helena menar att Öland fortsätter att vara en fantastisk plats med rikligt av fornlämningar, men betonar vikten av att bevara fynd i marken. Öns täta befolkning genom tiderna och dess strategiska läge för resor har bidragit till dess historiska rikedom.
Utöver arkeologin har Helena ägnat sig åt smyckestillverkning, vilket hon ser som en avkopplande och kreativ sysselsättning, även om tiden inte alltid räcker till.
En dold talang Helena avslöjar är att hon i sin ungdom var sångerska i ett punkband.
Just nu önskar sig Helena en lugnare vardag, även om hon ser fram emot att eventuellt bli mormor i framtiden.
Hon känner sig lyckligt lottad som har upplevt mycket av det hon velat, men drömmer om att resa till Japan för att uppleva dess matkultur och fascineras av dess samhälle. Hon längtar också efter ett litet hus vid havet.
Helena lyssnar gärna på musik från 40-, 50-, 60- och 70-talen, samt klassisk musik och ljudböcker, och hinner med flera böcker i veckan.
Om hon fick bjuda tre kändisar på middag skulle hon välja drottning Silvia, Leonardo da Vinci och Plinius. Till middag skulle hon servera grillat kött med grönsaker och vinägrettsås, följt av jordgubbs- och rabarberpaj med vaniljglass. Till detta skulle det serveras rosévin.
