Tove Folkeson, hyllad för sina romaner, ska nu som regionförfattare skapa ett litterärt körverk tillsammans med Ami Andersson.
Ålder: 39 år. Familj: Frun Hanna och sonen. Bor: Ölands östra sida. Uppväxt: Stockholm och Kalmar. Yrke: Författare. Beskriver sig själv som obegriplig, nyfiken och sökande.
”Länets röster ska bilda en litterär kör”.
Tove Folkeson, som har författat hyllade romaner som utspelar sig i barndomens Kalmar och vuxenårens Öland, har mottagit priser från både Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Nu ska hon och kollegan Ami Andersson, i rollen som regionförfattare, samla och sprida länets röster och ord genom att skapa ett litterärt körverk.
– Jag minns inte när jag klev upp idag, men det var alldeles för tidigt, säger hon med ett skratt.
Frukosten består oftast av några tuggor gröt som sonen lämnat kvar. Helst skulle hon önska att den bara gled in på en bricka.
– Jag startar helst dagen med att gå upp och ut innan soluppgången, men oftast sover jag förbi den. Därför bygger vi nu ett hus där man kan se solen stiga upp ur havet med huvudet kvar på kudden.
Tiden hon gillar bäst är den som känns som en evighet.
Relationen till ord och bokstäver beskriver hon som en av sina mest passionerade. Orden kan få henne att skrika av lycka, eller tyst bubbla och gnistra på insidan. Fula ord skäms hon över och försöker undvika. Hennes bok ”Ölandssången” handlade för henne om att hitta sitt språk, och det kändes som att det handlade om liv eller död.
Priserna hon mottagit, bland annat från Svenska Dagbladet och Aftonbladet, ser hon som en slags löneförhöjning i sitt jobb. Det ger en viss trygghet och känslan av att andra förstår vad hon försöker göra.
Om filmatiseringen av ”Kalmars jägarinnor” från 2014 säger hon:
– Jag har lärt mig att film tar tid, men Valentina litar jag på och hoppas få se henne regissera det enorma projektet en långfilm innebär. Om jag blir bjuden på premiär om några år kommer jag bli glad. Och bjuda med Kalmars riktiga jägarinnor. Men det viktigaste för mig är att fortsätta jobba framåt, det är det nog för alla konstnärer.
Som en av länets två regionförfattare har hon och Ami Andersson uppdraget att inspirera till skrivande och läsande. Under året kommer de att skapa ett litterärt körverk i form av en bok, där de samlar röster från hela länet.
Hennes motto är: ”Ett livsmål är att bli en person som ingen är rädd för och som inte är rädd för någon.”
När hon kopplar av går hon i sjömarken på Ölands östra sida, i alla väder, genom vindlande betesmarker där få människofötter har gått.
Det bästa botemedlet mot skrivkramp är att fråga sig varför man skriver, vad som är angeläget just nu. Om man hittar svaret på det behöver man aldrig få skrivkramp, då kan man lugnt vila om det inte är något som är angeläget då.
Hon ser upp till den indiska författaren Arundhati Roy, som hon beskriver som en av de mest kärleksfulla och modiga personer hon mött.
När det gäller film, tv eller böcker:
– Tittar, på film. Jag tar så starkt intryck av film så det älskar jag men i lagom doser.
Om hon skulle ta med sig någon till en öde ö, skulle det bli en hård kamp mellan hennes fru och son, men alla som har en 10 månaders bebis förstår förstås att hon måste välja honom.
Tre kändisar hon gärna skulle bjuda på middag är Håkan Hellström, Sven-Bertil Taube och Sofia Karlsson, för att kunna sjunga visor hela kvällen istället för att peta i maten. Hon är jättedålig på att laga mat, det blir antingen för lite, eller bränt.
Till middagen skulle hon bjuda på hämtmat från Hotell Borgholm.
Fredagsmys för henne innebär att sluta jobba i tid, äta snacks och hänga i köket med dem som gillar att laga mat.
