Tomas Begic, en passionerad kock och köksmästare med rötter i Malmö, delar med sig av sin livsfilosofi och sina framtidsplaner. Tillsammans med hustrun Charlotta och kollegan Kim Wiktorsson öppnar han snart restaurang Slipkajen i Kalmar.
Han är uppvuxen i Malmö och Rosengård men bor nu med familjen på Öland. I april öppnar han, hustrun Charlotta och Kim Wiktorsson restaurang Slipkajen på Varvsholmen. När han berättar om sin tävlingsinstinkt som kock och ambitionen att alltid vara bäst, är det nära till hands att göra jämförelsen med en viss Zlatan. Själv vill han hellre vara kockarnas Picasso.
Namn: Tomas Begic Ålder: 48 år
Familj: Fru Charlotta och tre barn. Bor: Färjestaden
Uppväxt: Rosengård i Malmö, flyttade upp till Höör.
Yrke: Kock och köksmästare.
På fritiden: Umgås med familjen och sonen ska på karate, ishockey och andra aktiviteter, mycket familjen. Jag är: passionerad, fokuserad och energisk
Uttryck du ofta använder: ”Fråga min fru” Jag är oftast så fokuserad på jobbet att jag släpper allt det vardagliga.
Sociala medier: Min son är flitig på min telefon.
Senaste app: Något spel som sonen laddat ner.
God morgon Tomas, när ringer din väckarklocka?
— Jag går upp i två omgångar. Först vid OS, men då sover alla så jag går upp och tittar på nyheter. Sen försöker jag lägga mig och vara tyst tills resten av familjen går upp.
Vad står på din frukostbricka?
— Barnens rester, ofta i form av sega cornflakes. Min son tror att han kan äta mycket men det blir alltid en del över till mig.
Hur startar du dagen på bästa sätt?
— Då vill jag helst att familjen vaknar före mig, att de sätter på radio, snackar och är glada, då vet jag att alla är friska och mår bra, det är en super-kick för mig. Ibland väcks jag av min son som säger ”Pappa, det är din son, ska du inte vakna snart”, det är härligt.
Du och familjen flyttade till Färjestaden för tre år sedan, vad lockade er till Öland?
— Vi flyttade till Färjestaden för tre år sedan. Innan dess bodde vi precis bredvid slottet men det blev för nära inpå jobbet.
— Det som lockade var människorna och grannarna, det är soft och lugnt. Skönt avstånd och när jag kör över bron kan jag varva ner och bli pappa, det är skönt att ha den stunden och byta om själsligt, skala av det man har haft på jobbet. Vi trivs väldigt bra här, det är bra för barnen och här bor varma människor som är ärliga och basic.
Du har jobbat med många spännande projekt och människor?
— Man träffar mycket folk i den här branschen. Jag var i 16-18-årsåldern när jag skoldes inom yrket, tillsammans med bland andra Tareq Taylor. Vi blev skoldade av Ane Rosander och jobbade tre år tillsammans.
— Jag var också med och startade Wallmans salonger ihop med Hasse Wallman som var min chef då.
Vad har du för intressen vid sidan om yrket?
— Jag är mycket för familjen, de är A och O. Man kan inte ha den här passionen utan en familj som backar en och har samma intressen och det blir mycket mat och dryck hemma. Men en vanlig tisdagkväll hemma försöker jag göra det vanliga, barnen är inte så glada i min restaurangmat. Vi försöker laga maten tillsammans så de också får en del av det. De tycker om min currykyckling, det tror jag är en sådan där rätt som de kommer att längta hem till när de blir vuxna.
Ni har utvecklat Slottsrestaurangen och öppnar nu Slipkajen på Varvsholmen?
— Ja, vi kommer att öppna en restaurang som ska vara publik, inte pretentiöst, maten ska vara bra men inte flippa runt. Vi har försökt att utgå från en restaurang som vi själva skulle vilja besöka. Lite rusrikt och avslappnat med mycket sten, snygg utsikt och en skön miljö där man känner sig avslappnad. Maten ska va jädrigt bra och rolig men ändå enkel, den ska överraska lite men inte för mycket.
— Slottsrestaurangen behåller vi som den är. Nu har vi hittat vårt sätt att jobba och folk hittar dit. Men vi kände att vi inte fick fram vårt budskap hela vägen. Vi behövde en verksamhet till för att kunna driva runt båda och med den här satsningen kan vi bibehålla personal året runt, ha en mer stabil verksamhet och de båda kommer att gynna varandra.
Vad lockade dig att bli kock?
— Kockyrket valde mig, jag valde aldrig kockyrket. Att vara kock är ett konststycke. Det är en färgpalett där du skapar din egen palett, och jag vill bli Picasso.
Dina förebilder inom matlagning?
— Kalle Widell. Jag lärde känna honom när jag jobbade på ett av hans ställen. Han levde inom yrket, jag kunde ringa vid O2 på natten och han svarade, han hade de alltid tid och jag hoppas att jag blir likadan. Han var den första som sa jag kunde bli något.
Din bästa matupplevelse?
— En schnitzel som jag åt med min pappa när jag var 10, på en restaurang hos hans kompis. Jag försöker laga den än idag och lyckas fortfarande inte.
Mat du inte gillar? — Sjöborre. Jag har ätit det en gång i Lyons saluhall. Det var jag, Stefan Schröder, Jan Hedh och massa andra kockar en massa ostron och sjöborrar och till det jätteisat vitt vin. Jag var en liten fjant på den tiden och jag minns att vi sa att vi skulle ha fyrtio ostron per skalle, och tjugo sjöborrar. Jag åt min första sjöborre och var tvungen att äta upp de nitton som var kvar. Sen dess kan jag inte äta sjöborre, smak och doft, allt är läskigt med sjöborre.
Tuffaste utmaning hittills? — När jag låg i lumpen med Mattias Kamprad. Vi fick i uppgift på fem personer, att gräva en 2×2 meter utsiktsgrop. Där skulle vi sitta i sex dagar och vi fick göra precis allt där, från att äta mat till att skita.
Motto?
— Mat kan aldrig vara äckligt.
Det kan vara mer eller mindre gott. Det är alltid föda för någon annan och jag tycker att man ska visa respekt för djuret, grönsaken och människor runt om i världen.
Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv? — Adam Sandler, jag tycker han är flummig, rolig och kan skämta om sig själv.
Oanad talang? — Uppskattad sångare och fotograf. Jag fotograferar helst människor, deras uttryck och känslor.
Hur kopplar du av? — Det varierar. Jag kan koppla av genom att jobba, läsa en brakokbok eller titta på sonen när han spelar ishockey, jag njuter av stunden.
Om du får bjuda tre kändisar på middag, vilka får komma? — Tomas Keller, Charlie Trotter och Karl Pilkington. Tomas är den största kocken, han jobbar rent och snyggt och respekterar råvaror. Charlie moderniserade det vegetariska och byggde med grönsaker på höjden. Karl Pilkington skiter i allt, det hade varit en kul kombination. Karl får ner maten till basic. Vad bjuder du på? — Vi kör knytkalas allihopa. Keller hade tagit med sig anklever, Trotter grönsaker och Pilkington hade troligen inte tagit med sig någonting utom sinachips. Jag hade kompletterat med drycken.
Hur ser framtiden ut?
— Vi är ett familjeteam som kanske har flera restauranger och någonstans i detta ska vi njuta av livet också.
