Med rötterna i 80-talsrocken var steget att bli musiker givet och med gitarren under armen lämnade han Kalmar i 20-årsåldern, åkte på Europaturné och vidare till Los Angeles. Idag lever han en lugnare tillvaro i hemstaden Kalmar, men i veckan fick han och kollegorna ovanligt hektiska dagar i spåren av coronaviruset.
Veckans profil är Joel Eliasson, projektledare för evenemang på Kalmarsalen.
Godmorgon, när klev du upp idag?
– Dottern började sjunga på Bamse kl. 06:45, så däromkring.
Vad står på frukostbrickan?
– Kaffe, kaffe och kaffe.
Hur startar du helst dagen?
– Det brukar ta ett tag att vakna, men finns det inget kaffe är det ganska kört. Då är hela dagen förstörd.
Vilken tid gillar du bäst?
– Jag är en kvällsmänniska på vintern, och morgonmänniska på sommaren.
Rockmusikern som blev rockarrangör?
– Jag växte upp med en tio år äldre storebror som introducerade mig för band som Mötley Crue, Guns n Roses och farsan som lyssnade på Pink Floyd och Led Zeppelin. Hela min uppväxt är präglad av rock ”n roll och allt runt omkring det.
– Jag började skriva låtar väldigt tidigt och spelade i olika band på Monokrom och Palace i Kalmar. Vi öppnade även klubben Rock där jag bland annat bokade ett band som jag hakade på och flyttade till Göteborg med, Innocent Rosie. Vi spelade på Palace Springbreak en gång faktiskt. Sen började vi turnera i Europa och resan började på riktigt 2006. Under de åren lärde jag även känna andra band och hoppade på ett band som jag följde med till USA och Los Angeles. LA var såjäkla coolt när man gillar 80-talsrock och kommer till födelsestaden av hårdrocken.
– Samtidigt var allt superglammigt och jättemörkt på samma gång. Det är väldigt lätt att hamna fel och många kompisar gled ner i många olika träsk, jag fick verkligen se båda delarna.
Vad lockade hem dig till Kalmar?
– Jag flyttade hem när visumreglerna förändrades och det blev allt svårare för mig att vara kvar i USA. Efter att ha härjat runt sedan jag var i tidiga 20-årsåldern var det väldigt skönt att komma hem. Lugn och ro. Sambo och barn. Turnélivet är riktigt kul, men stundtals väldigt ensamt. Det är skönt i Kalmar, här behöver man en cykel.
Dina första idoler? – Mitt första riktiga idolband var Nirvana, jag var 9 år när Nevermind kom ut och jag kunde och visste allt om dem.
Häftigaste musikupplevelse du haft?
– Något av de coolaste gig jag sett är Tom Petty på en liten scen för drygt 400 pers, eller Stones hemliga gig på Ecoplex för 300 pers.
Drömartist i Kalmarsalen? – Oj. Många! Alldeles för många. Måste nog nämna tre bara för att. Jose Gonzales, The Strokes och Tycho, kanske?
Jobbiditt nästaliv? – Tänker inte så. Man kan alltid skola om sig i detta livet — onödigt att vänta till nästa.
Hur varvar du ner?
– Cyklar MTB med hunden Frans, då är det verkligen 100% koll på här och nu. Alternativt springer jag. Eller umgås med familjen. Jag har ganska lätt för att varva ner.
Läser/lyssnar eller tittar du helst på? – Jag hinner inte med så mycket just nu. Men det svänger ju en del.
Vad är fredagsmys för dig?
– Ett glas rött vin, en god middag, och ett bra samtalsämne med folk man tycker om. Jag är ganska enkel av mig.
