Som lite av en spirituell satir-kusin till ”Watchmen” lägger ”The Boys” fram tesen att en värld med superhjältar inte hade varit någon höjdare. Vi människor tampas med mörkret i den mänskliga naturen, har brister och kan vara allt från otrevliga till direkt onda, så varför skulle fallet inte vara liknande med superhjältar? Seriens team av hjältar, ”the seven”, består till stor del av fåfänga, sexistiska och egoistiska svin vars makt har stigit dem åt huvudet totalt. Visst, de räddar folk ur brinnande skyskrapor lite då och då, men de tvekar inte heller att använda sina krafter för egen vinning och brutalt mörda de som står i vägen. Organisationen Vaught, som tjänar multum tack vare rättigheterna till hjältarnas realityserier och actionfigurer, sopar gladeligen igen våldets spår.
Lyckligtvis kommer titelgänget, en samling handlingskraftiga och kreativa personer som har tröttnat på hjältarnas laglöshet, in i bilden. Under ledning av den sparkade CIA-agenten Billy Butcher (Karl Urban) ger de tillbaka med samma mynt och utkräver rättvisa, ofta med dödlig utgång. Med tanke på ultravåldet i Garth Ennis förlaga kändes det som att skaparen Eric Kripke skulle bli tvungen att tona ner tv-serien något för att ens få den gjord. Så blev skönt nog inte fallet, utan det färgstarka språket och magstarkt grafiska våldet är intakt. Tempot är rasande högt, satiren är sylvass, insatserna är ständigt gigantiska och actionscenerna laddas till bristningsgränsen med skaparglädje. Även i rykande färska säsong tre fortsätter serien att vara en välbehövlig frisk bris i en genre som det har börjat växa mossa på.
