Likt den tidlösa klassikern ”Network” (1976) är det här en skoningslös käftsmäll mot kommersialism inom journalistik och det förkastliga i hur mänsklighet prioriteras lägre än tittarsiffror. Artikeln publicerades 28 november 2020
Välriktad känga mot oetiska journalister
Varken Paddy Chayefsky eller Sidney Lumet hade dock kunnat förutspå hur illa ställt det skulle bli i vår tid, för det är en lika vemodig som sann bild som målas upp av Dan Gilroy (manus, regi) i krutdurken “Nightcrawler” (2014).
Jake Gyllenhaals sociopatiska karaktär Lou Bloom (som han borde ha fått en helgjuten Oscar för), en driven ”videojournalist” som jagar blåljus i Los Angeles-natten, representerar den moderna journalistikens giriga baksida. Tragedier och lidande har blivit en bästsäljande produkt och Bloom vet precis hur han ska använda det för egen vinning. ”Nightcrawler” är i stort sett en perfekt film för mig och imponerar på alla plan. Den levererar också en rejäl tankeställare; vad är det egentligen jag tittar på, klickar på och läser?
Vad och vem är det jag gynnar?
