Martin Andersson från punkbandet Kurt Olvars Rebeller och son till den legendariske Läckeby-poeten Bengt Cidden Andersson släpper en diktbok med titeln Poetiskt dravel. Samtidigt som gamla dikter lämnade mörkret i byrålådan började han skriva ännu fler.
Samtidigt som gamla dikter lämnade mörkret i byrålådan började Martin skriva ännu fler. Det var så sent som i januari som tankarna på en diktbok började ta form. Kollegieblocken började fyllas med bläck och det dröjde inte länge innan Martin hade material för sin första diktbok — Poetiskt dravel.
– Det bara rinner ju ur huvudet, vad ska jag göra? ”Punk”
– Jag började med att inte kunna något. Visste inte hur man skrev en vers. Kunde inga ackord och jag kan det inte än. Min första låt som jag skrev den hade två rader i första versen. Två ord i refrängen. Andra versen hade sju rader och två ord i refrängen. Tre olika toner i versen, tre samma toner i följd i refrängen. Ur ingenting skapade jag något. Tre ackord och ett liv i punkens tecken.
– Ja, man är ju lite autodidakt kan man säga. När det gäller musiken är jag ju hopplös. Jag kan fortfarande inte ackord och jag skriver 99,9 procent av alla låtar. Jag har ett eget system där jag till exempel skriver 5-1, och då betyder det femte bandet på övre strängen och så vidare. Brorsan ritade upp hela gitarrhalsen med alla ackord, men jag tänkte bara att det var krångligt. Jag sa att det var bättre på mitt vis, och så har det fortsatt.
Samma inställning har Martin när det kommer till sin poesi – det är bara att göra slag i saken och göra det på sitt eget vis.
– Många gånger har jag tyckt att det här med poesi är så jävla torrt, skiten självantar. Det ska vara så djupt och krångligt att man måste ha druckit te i 40 år och rökt cigarrer för att förstå. Jag har lite mer arbetardikter, bondpoesi, livspoesi, eller vad man nu ska kalla det.
Martins pappa Bengt Cidden Andersson gick bort för elva år sedan. Han blev rikskänd när han 1991 gav ut boken ”Hela bollen ska ligga still”, som endast handlar om fotboll. Det lokala och Läckeby fanns allt som oftast närvarande.
– Många kanske uppfattar det som någon efterapning av farsan, men det är det inte på något vis. Man kan nog se en likhet i mina dikter och hans dikter, men grejen är att vi har nästan levt samma liv. Han var rörmokare, jag är rörmokare. Han lyssnade på musik, jag spelar musik. Båda har skrivit om det som är i vår närhet.
Det är under morgonens lugna timmar som Martin oftast fattar pennan för att skriva ner det som flyger runt i huvudet.
– Farsan gick också upp och skrev innan han åkte till jobbet. Det är den tiden man har för sig själv och då har man hela nattens förråd att ösa ur. De flesta av de här dikterna har ju inte tagit en halvtimme att skriva.
Tempot från punken är lika högt när det gäller att producera låtar och dikter. Tanken var att boken skulle innehålla 50 dikter – det blev över 70.
– Vi har alltid jobbat snabbt med bandet. När vi spelade in en platta på 90-talet var det inspelat och färdigmixat på en helg. Det fanns inte tid till annat. Det är också för att vi har försökt fånga energi, och det är väl lite samma sak här med dikterna – jag försöker fånga energin och inte tänka sönder saker och ting.
Det är tydligt att Martin både sprutar ur sig låtar och dikter i ett rasande tempo.
– Jag har redan en annan bok klar och jag har så mycket låtar liggande att det skulle kunna bli tio skivor om det skulle behövas.
Martin berättar att dikterna inte har samma politiska inslag som musiken, men det finns en och annan dikt som ändå tar den vägen. En dikt som heter Arbetsorder handlar om hur en frusen gammal dam inte får ha mer än 21 grader i lägenheten på grund av sparkrav.
– Det ska jävla i mig sparas i absurdum. Då får man väl hitta någonting annat att spara på. Det här med vinster kan jag bli så förbannat tokigt galen på. Man är inte nöjd om man har tjänat en miljard, nej då ska du tjäna två miljarder och har du tjänat två miljarder ska du tjäna 100 miljarder. Det finns ingen gräns. Jag har en annan dikt som inte är med i boken, men den handlar om att vi borde exportera ordet lagom runt om i världen.
Martin har tillsammans med en vän tidigare i vår anordnat kvällar på Hjalmars bar som heter ”En dikt och en öl”. Ett koncept där Martin och vännen Kenny Winchler läser dikter i källaren samtidigt som besökarna kan ta en öl. Det blev så lyckat att det även bokades in en kväll den 11 september, vilket även är det officiella boksläppet.
– Det är lite mer utmanande än att ställa sig på scenen och hänga på sig en bas och börja mangla. Då gömmer man sig lite bakom ljudmattan, det går inte här.
Den 13 november kör man samma koncept, men utan öl. Då blir det ”En fika och en dikt” i Läckeby bygdegård.
Med den nytryckta diktboken i hand hoppas Martin komma ut för att läsa sina dikter.
– Att kunna komma ut till bygdegårdar och möta en helt ny publik, det är kul. Någon gång i livet kan man ju prova något annat i livet. Jag har spelat musik i snart 40 år, och det är ju fortfarande lika förbannat kul, men det här är något nytt och en utmaning. Men vi firar snart — fyrtioårsjubileum med bandet, då får det väl bli en platta på något vis också.
En dikt med namn Chickenrace, som återfinns i diktboken Poetiskt dravel.
