Ann Cleeves nya bok ”Stormfågel” följer i spåren av klassiska pusseldeckare där våldet är nedtonat, men bjuder trots det på ett spännande och skickligt mysterium.
För hundra år sedan debuterade Agatha Christie med en oblodig pusseldeckare i herrgårdsmiljö. Några år senare tog Dashiell Hammet ”ut mordet ur den venetianska vasen och slängde ut det i gränden”. Därefter har beskrivningarna av våldet i underhållningsvåldet blivit allt mer detaljrika och skrämmande. Mot slutet av nittonhundratalet var det populärt med berättelser om seriemördare, och huvudpersonerna var inte sällan rättsmedicinare.
Ann Cleeves, författaren bakom ”Shetland” och ”Ett fall för Vera”, har gått den andra vägen. I hennes nya bok ”Stormfågel”, den tredje delen i North Devon-serien, är våldsskildringarna så nedtonade att det nästan blir problematiskt. Berättelsen inleds lovande med en blinkning till mästaren le Carré. En välkänd men mystisk främling dyker upp i Greystone, en liten by på kusten i Devon, bara för att efter några veckor spårlöst försvinna. Dagen därpå får kustbevakningen ett nödanrop tidigt på morgonen från ett fartyg som hamnat i svårigheter i stormen. När räddningspatrullen kommer till den angivna positionen finner de en jolle med en nödställd. Men den dramatiska scenen, från att jollen upptäcks till att den nödställde kommit ombord på räddningsbåten, skildras på blott en dryg halvsida, nästan som i förbigående.
Mordmysteriet som sedan följer är både spännande och skickligt konstruerat, och efter en lite trevande inledning skruvas tempot och spänningen upp. Men själva polisarbetet är inte övertygande, inte minst det märkliga ointresset av att professionellt undersöka mordoffret och mordplatsen. Detta ointresse för blodiga spår återkommer när man senare i berättelsen upptäcker ytterligare en förmodad mordplats, och till ett mordförsök i slutet av berättelsen.
Vivet att Ann Cleeves är en skicklig författare, men bitvis känns det som om hon har haft tankarna på ett annat håll när hon skrev den här boken. Kan det vara så att hon, liksom vi, längtar tillbaka till Shetland?
