Året är 1948. Hilde von Godesberg vaknar upp på en anstalt för sinnessvaga dit hon skickats av den nazistiska regimen för medicinering på obestämd tid. Hon minns inte varför hon hamnat där eller vad som hänt i Tyskland de senaste tio åren.
I samtal med en läkare börjar hennes minnen sakta återvända. Hon är väldigt rädd och fruktar vad som ska hända om hon berättar för mycket.
Hon studerade vid Konstakademin i Berlin. Där träffade hon professorn i konsthistoria som fick henne att ifrågasätta lojaliteten till det nationalsocialistiska partiet och familjen. Men även Simon, en begåvad judisk konstnär. Hon har ingen aning om vad som hänt dem eller att kriget är slut.
Detta är en mycket speciell bok. Det handlar om propagandans makt, ondska, svek och att våga bryta med allt som varit viktigt i ens liv. Det är gastkramande ibland, sorgligt men mycket läsvärt.
