Mari Jungstedts artonde bok om Visbypolisen, ”Den sista utposten”, utmärker sig genom sitt djupgående fokus på karaktärernas vardagsliv och relationer, samt en genomgående realistisk ton.
”Den sista utposten” av Mari Jungstedt
Mari Jungstedts senaste bok, ”Den sista utposten”, är den artonde delen i den populära serien om poliserna Anders Knutas och Karin Jacobsson i Visby.
Berättelsen kretsar kring mordet på en till synes vanlig fyrabarnsmamma utan kända fiender. Utredningen, som involverar polisen i Visby samt journalisterna Johan Berg och Pia Lilja, står inför en utmaning då spåren efter mördaren initialt lyser med sin frånvaro.
Två aspekter särskiljer ”Den sista utposten” från mer traditionella deckare. För det första ägnas omfattande utrymme åt att beskriva huvudpersonernas bakgrund, privatliv och sociala interaktioner. Varje detalj i vardagen och eventuella relationsproblem belyses noggrant. För det andra är berättelsen anmärkningsvärt saklig och realistisk. Miljöer, karaktärer och händelseförlopp känns autentiska och direkt hämtade ur verkligheten, utan överdrifter eller osannolikheter.
Författaren, som har sålt miljontals böcker och blivit översatt till ett tjugotal språk, har ett bevisat framgångskoncept. Recensenten Gunnar Molin, som jämför med deckarklassiker som Ture Sventon och Sherlock Holmes, menar dock att läsare som uppskattar det sagolika, teatraliska och fantasifulla i genren kan sakna dessa element i Jungstedts verk.
Som recensenten konstaterar: ”Miljön, personerna och händelserna skulle kunna vara tagna, ofiltrerade, direkt ur verkligheten. Ingenting är otroligt eller overkligt eller överdrivet.”
