The Old Guard (Film, Netflix) Artikeln publicerades 18 juli 2020
Eldig Theron övertygar som odödlig krigare med samvetskval
Charlize Theron har alltid haft det i sig. Med filmer som “Reindeer Games” (2000) och “The Italian Job” (2003) visade hon redan tidigt i karriären att actiongenren var en spelplan hon trivdes på. Det skulle dock dröja hela vägen till 2015 års hisnande mästerliga “Mad Max: Fury Road” innan världen skulle fatta galoppen; att hon är en fullfjädrad actionstjärna. Två år senare följde stenhårda “Atomic Blonde” som cementerade det faktumet med besked. Tack vare dessa filmer och denna färska gren i karriärens träd har vi sannolikt många spännande Theron-ledda actionstänkare framför oss, och den första på tur är Gina Prince-Bythewoods superhjältefilm “The Old Guard”.
Här spelar Theron den legendariska krigaren Andromache of Scythia, ledaren av en grupp odödliga rättskipare som i tusentals år har kämpat sig genom korståg, inkvisitioner, revolutioner, inbördeskrig och världskrig. Under varje konflikt har de försökt ställa sig på “rätt” sida, rättvisans sida. Deras sår läker snabbt, brutna ben hittar tillbaka till sina rätta positioner och oavsett hur många kulor de har skjutits med så reser de sig upp igen och strider vidare för sin sak. När filmen tar sin början jagas gruppen av ett läkemedelsföretag (vars slemmiga VD spelas av Harry Melling) som vill åt medlemmarnas genetiska material, samtidigt som en ny odödlig krigare (KiKi Layne) dyker upp på deras radar.
I skildringen av dessa uråldriga soldater och deras diverse livsfarliga uppdrag lyckas Prince-Bythewood packa in en hel del tankeväckande frågeställningar. Att leva i tusentals år, gång på gång förlora alla nära och kära och se obegripliga mängder lidande sätter sina spår, något som filmen ägnar hedervärt mycket tid åt. Med det sagt serveras det givetvis också drösvis med action (sällsynt välkoreograferad och inspirerad sådan!) och det finns knappt ord för hur underhållande det är att se Theron fullkomligt demolera sig igenom en fiendestyrka bestyckad med en medeltida yxa. Hon är lika ljuvlig som alltid i rollen och ordet “badass” räcker inte till på långa vägar. Dessutom är mytologin, tagen från serieförlagan med samma namn, ytterst intressant och väl värd en franchise med fler filmer.
