Cate Blanchett dominerar i den nya miniserien Mrs. America på HBO Nordic. Serien följer Phyllis Schlafly när hon mobiliserar konservativa kvinnor i 1970-talets feministiska debatt och fokuserar på den föreslagna lagstiftningen "Equal Rights Amendment".
MINISERIE: Mrs. America HBO Nordic. Få skådespelare kan fullkomligt dominera en bildruta på det vis som den oscarsbelönade Cate Blanchett kan. Hennes avtryck i filmhistorien är längre bortom kvantifiering, hennes bredd ser inga gränser och hon kan göra vilken medioker film som helst sevärd med sin blotta närvaro. Under sin drygt 30-åriga karriär har hon greppat tag i oss med roller i allt från "Elizabeth" (1998) och "The Talented Mr. Ripley" (1999) till "Sagan om ringen" (2001) och "Carol" (2015). I år är hon hyperaktuell med den verklighetsbaserade miniserie där hon axlar rollen som den fascinerande politiska provocatören Phyllis Schlafly.
Samtidigt präglades 70-talet av snabbväxande feministiska rörelser och kvinnorättsorganisationer. Schlafly nitiskt mobiliserade konservativa kvinnor och en antifeministisk agenda. När Gloria Steinem (Rose Byrne) och liknande feministiska ikoner lade ner hjärta och själ för att jämna ut spelplanen för män och kvinnor satte den retoriskt skicklige Schlafly ständigt käppar i hjulet på planerna. Serien kretsar främst kring det politiska spelet runt den föreslagna lagstiftningen "Equal Rights Amendment" som ämnade att få slut på diskrimineringen av kvinnor i frågor rörande anställningsvillkor, skilsmässor och ekonomi. Med sin finess och slughet lyckades Schlafly dock hitta negativa infallsvinklar på dessa helt självklara mänskliga rättigheter och fick folk att ansluta sig till hennes rörelse i rasande takt. Vad Steinem och medarbetare först trodde var en obetydlig parentes blev snabbt något långt mycket allvarligare.
Schlafly och det politiska spelet
Blanchett är spektakulärt bra i vanlig ordning och omfamnar sin komplexa och frustrerande karaktär helt och hållet, vilket resulterar i en ovanligt nyanserad och mångbottnad serieupplevelse. Att fokusera på den person som många anser är "skurken" i sammanhanget är en riktigt vågad idé från serieskaparen Dahvi Waller som också utförs med briljans. När vi får se vad det är som driver Schlafly och vad som formade hennes åsikter tydliggörs de höga insatserna i den feministiska kampen ännu mer. Den inriktningen är seriens distinkta trumpfkort, men även den alltid lika 70-talsestetiken i ljud och bild är helt oemotståndlig.
70-talets estetik i ljud och bild
Den inriktningen är seriens distinkta trumpfkort, men även den alltid lika 70-talsestetiken i ljud och bild är helt oemotståndlig.
