En nazistisk toppolitiker och hans bror, som riskerade livet för att rädda judar ur nazistiska läger, blev båda gripna av amerikanarna efter kriget. Den ene dömdes till döden – den andre satt nästan två år i fängelse. Men bara den förste blev känd.
Det hände i Wien. En judisk kvinna låg på knä och skurade gatan, övervakad av två SS-män. Nazistpartiet hade makten i staden och ingen vågade ingripa. Då dök Gänther upp. Han konfronterade SS-männen och ifrågasatte varför de behandlade den gamla kvinnan så illa. Förvånade över hans fräckhet, och nyfikna på vem han var, beslöt sig SS-männen för att gripa honom. Gänther tog då fram sitt pass. Det räckte för att avbryta gripandet. Anledningen var att Gänther hade ett efternamn som förde tankarna till hans berömde bror, Wilhelm. Under andra världskriget var Wilhelm en av Nazitysklands mäktigaste män. Han var en framgångsrik politiker och hade gjort karriär inom partiet. Gänther, däremot, var antinazist och upprörd över judeförföljelserna. Han var unik genom att han inte bara fördömde utan också vågade agera för att rädda sina medmänniskor.
De båda bröderna träffades inte ofta, men de tyckte om varandra. Wilhelm, som var två år äldre, hade tjänstgjort som signalofficer i tyska armén under första världskriget. Efter kriget blev han ingenjör. Under andra världskriget arbetade Gänther som exportdirektör på Skodaverken i det tyskockuperade Tjeckoslovakien. Där motarbetade han nazisternas krigsindustri och hjälpte människor att fly. Han förfalskade till och med sin brors namnteckning på dokument och transportsedlar för att underlätta flykten. Ibland blev Gänther avslöjad och tvingades be sin bror om hjälp.
En gång iscensatte Gänther en djärv fritagning. Han beställde ett antal fångar från koncentrationslägret Theresienstadt, 5 mil norr om Prag, till sin fabrik för att arbeta. När fångarna lastats på en lastbil, körde den till en skog där fångarna släpptes fria. Gänthers agerande uppmärksammades av SS och Gestapo. År 1944 dömdes han till döden. Wilhelm, som då hade förlorat inflytande, kunde inte längre hjälpa honom. Gänther lyckades dock gå under jorden och gömma sig i Prag och sedan i Salzburg.
I maj 1945, när kriget tog slut, greps båda bröderna av amerikanarna. Wilhelm dömdes till döden vid Nürnbergrättegångarna, men tog sitt liv 1946. Gänther satt fängslad i nästan två år, då amerikanarna misstog honom för att vara nazist. Han frigavs till slut efter att personer han hjälpt vittnat till hans fördel. Trots detta fick Gänther svårt att få jobb på grund av sitt efternamn. Ingen verkade bry sig om hans insatser. Brodern Wilhelm, däremot, som hade varit flygare innan politiken, blev föremål för mängder av böcker. Gänther dog, deprimerad och alkoholiserad, på ett sjukhus i Tyskland 1966. Först 40 år efter hans död började historiker intressera sig för hans gärningar, vilket resulterade i några böcker som till slut räddade hans namn och dåd till eftervärlden.
