Artikeln publicerades 10 mars 2020
Utmanande och experimentell skräck
70-talets regniga betong-Berlin möter surrealistiska dansnummer möter tyska hösten möter befriande galna skräckscener. Att förklara Luca Guadagninos nytolkning av kultskräckisen ”Suspiria” är en omöjlighet och ord som esoterisk, flippad och utmanande räcker inte till på långa vägar. Jag förundras fortfarande över hur Guadagnino så självsäkert överträffade Dario Argento på precis alla plan (musik och foto inräknat).
Originalet var en stiluppvisning, den här versionen adderar djup och intellekt som borde göra vår tids skräckmästare gröna av avund. Kommentarer kring fascism, moderskap, trauma och förtryckta känslor mixas ihop med ett smörgåsbord av vackra groteskerier och en otrolig trippelprestation signerad Tilda Swinton.