Den sydkoreanska filmen ”Parasit” har hyllats internationellt och vann nyligen Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes.
Inför premiären vid Cannes filmfestival tidigare i år uttryckte den koreanska mästaren Bong Joon-ho oro för att ”Parasit” var för lokal isin tematik för att knyta an till en internationell publik. Den oron visade sig vara helt obefogad, för i det kulturellt specifika och distinkt koreanska har han hittat det universellt mänskliga och brett relaterbara. Åtråvärda Guldpalmen, den första att gå till en koreansk film, cementerade det med prestigefylld kraft.
Tillsammans med sin vapendragare och skådespelarstammis Song Kang-ho har han målat ett Alfred Hitchcock-doftande samtidsporträtt som är hjärtskärande aktuellt. Skildringen av den ekonomiska ångestens destruktiva kraft och förtryckande samhällshierarkier ligger sannerligen helt rätt i tiden.
Berättelsen följer familjen Kim, som efter en lång period i de lägre skikten av arbetarklassen sakta men säkert nästlar sig in i en flådig överklassfamilj. Först glider sonen (Choi Woo-shik) in på ett bananskal och blir anställd som engelsklärare, varpå resten av familjen ser en utstakad väg till senkapitalismens lika förförande som förrädiska frukter. Inget går dock som planerat och i takt med att speltiden går tar filmen allt mer skruvade vändningar och kollisionen mellan fattigdom och överflöd blir allt mer våldsam.
Den stadiga eskaleringen i intensitet och obehag skruvar upp känslorna till max och Joon-ho spelar publiken som en mästerdirigent på toppen av sin karriär. Allt från skådespeleri och scenografi till den rakbladsvassa samhällskritiken är bortom alla superlativ. Det tidiga snacket om Oscarsnomineringar i de tyngsta kategorierna kunde därför inte vara mer befogat. Missa inte denna emotionella berg- och dalbana som kommer få dig att tugga ner naglarna till småflisor.
