Animationsstudion Pixar fortsätter att leverera familjefilmer med djupa teman och lyckas återigen med den senaste filmen ”Själen”.
Animationsstudion Pixar har en träffsäker förmåga att ta vuxna och allvarliga teman och göra publikfriande familjefilmer av dem, till fantastiskt resultat. ”Insidan ut” (2015) handlade om en deppig flicka och hennes stormiga känslor och ”Coco” (2017) handlade om något så tungt som döden. Hinten om vad deras senaste film handlar om hittar vi redan i titeln ”Själen” (2020).
Berättelsen kretsar kring den stagnerande musikläraren Joe Gardner (Jamie Fox) som drömmer om att bli erkänd jazzmusiker, en önskan och strävan han har haft i stora delar av sitt liv men aldrig fått utlopp för.
När han väl får sin stora chans, en provspelning på en populär jazzklubb, faller han olyckligt nog ner i en öppen gatubrunn och hamnar i någon sorts limbo mellan jordelivet och det som kommer efter. Väl där väntar en utforskning av meningen med livet, ett ögonöppnande möte med den vilsna själen ”22” (Tina Fey) och ett fartfyllt äventyr av episka proportioner.
”Själen” är ännu en skamlöst underhållande och mysig Pixar-succé som får till en riktigt imponerande och finurlig kombination av tankeväckande idéer och lättsam äventyrsaction. Det gör också att den spelar på både barnens och de vuxnas frekvens med riktigt fin balans mellan de båda världarna. Både i innehåll och visuell stil (en helt underbart drömsk och förhöjd sådan) vågar jag påstå att det är studiens mest vågade och komplexa film hittills.
