Med oerhört lyckade filmer som ”Wonder Woman” (2017), ”Aquaman” (2018), ”Shazam!” (2019) och ”Joker” (2019) verkar DC Comics och Warner Brothers ha hittat sin grej på sistone. Istället för Marvel-modellen, där filmerna är tätt sammankopplade och bygger mot stora eventfilmer, har de börjat satsa på att göra mer fristående filmer med säregna stilar och visioner.
På det spåret fortsätter de med Cathy Yans ”Birds of Prey: And the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn” som är en färgstark, frenetisk och poppig actionfilm med klös i. Det faktum att det är Margot Robbies version av Harley Quinn (Jokerns flickvän, eller ex-flickvän i det här fallet) vi ser i berättelsens centrum kopplar den till ”Suicide Squad”, men det är också där som relationen slutar. I ”Birds of Prey” ansluter hon sig till de kvinnliga hjältarna Huntress, Black Canary och Renee Montoya för att få loss en ung flicka ur klorna på en maffiaboss.
Skrapar man lite på ytan finner man inget av direkt intelligens eller bestående värde men det drar inte på något sätt ner underhållningsnivån på bioupplevelsen. Från alla håll och kanter attackeras vi av intensiva audiovisuella intryck och det är bara att spänna fast säkerhetsbältet och hänga med i cirkusen. De ambitiösa och oförutsägbara actionscenerna är grymt välgjorda, den skruvade tonen regerar och tematiken kring kvinnlig frigörelse från förtryck får överraskande tyngd. Robbie själv är den största behållningen här, men även skådespelare som Ewan McGregor och Mary Elizabeth Winstead har smittsamt roligt i sina skruvade roller.
