Till skillnad från i ”Breaking Bad”, där det tar några säsonger innan huvudkaraktären har tagit steget helt över till fel sida av lagen, sitter Marty fast djupt ner i träsket redan från start. Han tvättar pengar åt en inflytelserik mexikansk knarkkartell, något som går relativt smidigt så länge det görs i finansmetropolen Chicago. Efter ett eskalerande fiasko med en fifflande partner tvingas hela familjen Byrde fly ut till Ozarkbergens skogar med ett nästintill omöjligt uppdrag: att fortsätta tvätta pengar i lika stor omfattning som tidigare, fast genom de lokala småföretagen. Det som till en början var ett ansvar som Marty bar själv på sina axlar slukar snabbt hela familjen, vilket blottlägger alla sprickor i deras idylliska fasad. Inte nog med det, områdets heroinbaroner är inte särskilt glada över den nyinflyttade konkurrensen.
I den första halvan av den fjärde säsongen (sju avsnitt är släppta, resterande sju släpps senare under 2022) kvarstår känslan av att varje dag för familjen Byrde är en febril kamp mot både klockan och tidvattnet, det sistnämnda i form av snokande federala agenter och kallblodiga kartellmördare. Blod, svett och tårar fortsätter med andra ord att spillas och den nagelbitande spänningsnivån är lika stark som alltid. Bateman, som utöver skådespeleriet även är en av skaparna bakom serien, är grym på att skildra den tysta paniken hos Marty, samtidigt som hans intelligens och kompetens känns autentisk. Allra största behållningen är dock Laura Linney, vars mångbottnade karaktär gör en lika oväntad som fascinerande resa under seriens säsonger. Dessa två naturkrafter, vasst manusförfattande och nattsvart spänning gör detta till en riktig höjdare.
