Berättelsen är sprungen ur den sanna historien om Jonathan Larson (här spelad av Andrew Garfield), skaparen bakom den internationellt renommerade musikalsensationen ”Rent” (1996). När vi möter honom i filmen tampas han med en växande panik över sin stundande 30-årsdag och det faktum att han fortfarande jobbar som servitör på ett stressigt lunchhak. Drömmarna om Broadway tycks allt mer flyktiga, livets klocka tickar på och skrivkrampen verkar vara obotlig. När han får ett erbjudande om att workshop-presentera sin senaste musikal för ett gäng stora namn i branschen bestämmer han sig för att satsa allt, något som sätter enorm press på alla i hans närhet.
En vilsen bohemisk själ som försöker överleva verklighetens måsten, en krisande blivande 30-åring vars arbetsliv kolliderar med högtflygande kreativa drömmar. Att säga att de aspekterna träffar undertecknad på ett väldigt personligt plan är en underdrift, men filmens inspirerande och upplyftande kvaliteter kommer nå fram oavsett nivån av igenkänning. Den finkalibrerade mixen av vemod och livsbejakande lycka, de spektakulära musikalnumren, den romantiska New York-atmosfären och de svulstiga känslorna kan göra vem som helst knäsvag. Dessutom gör den alltid minnesvärda Garfield sin karriärs hittills bästa och mest hjärtskärande prestation, något jag hoppas Oscarsakademin uppmärksammar.
