I de inledande delarna av ”The Green Knight” ser vi hur den vilsna Gawain (fenomenalt spelad av Dev Patel, som får sin tyngsta roll hittills) lever ett liv som är så långt ifrån ”ridderlighet” man kan komma. Han är bordellstammis, flyr alla typer av ansvar och vaknar dagligen upp i ett dimmigt bakisrus. Släktbanden till kung Arthur (Sean Harris), hans morbror, gör dock att det runda bordet och dess riddares mytomspunna bragder lockar. När han får chansen att sätta sitt mod och sin heder på prov i ett möte med den lika mystiska som dödliga ”the green knight” (Ralph Ineson) sadlar han upp och ger sig ut på ett formativt äventyr med liv och lem i vågskålen.
Vad som i en annan filmskapares händer skulle kunna bli en generisk ”quest”-historia (Gawain stöter på diverse utmaningar under resans gång) som vi har sett oräkneliga gånger tidigare blir ett sagolikt stordåd i Lowerys. Han omfamnar de mer fantasy-lutande delarna i de arthurianska legenderna och bjuder in tittaren till en oemotståndlig värld, fylld av magi och under. Trots begränsade medel känns filmskapandet hisnande mäktigt och trots att berättelsen är sprungen ur uråldriga traditioner överraskar den i varje scen. Den är både storslagen och intim, både svulstig och kontemplativ, både svårfångad och taktil. En film vars bestående avtryck inte går att kvantifiera.
