feature arets basta film ar redan kommen fd2fe13c

Årets bästa film är redan kommen

I bilens baksäte sitter Yūsuke Kafuku (Hidetoshi Nishijima, som utstrålar gamla skolans filmstjärnepondus), en dramatiker som är i full färd med att sätta upp Anton Chekhovs ”Onkel Vanja” i Hiroshima, och i förarsätet sitter hans nya chaufför, unga Misaki (Tōko Miura). Medan hon har ögonen på vägen stirrar Yūsuke ut genom fönstret och lyssnar på Chekhovs repliker om och om igen med kompulsivt fokus. Båda karaktärerna bär på frätande trauman som till en början bildar en orubblig stenmur, fastkilad mellan sätena. Tack vare de terapeutiska bilfärderna till och från pjäsens repetitioner och provspelningar börjar de sakta men säkert närma sig varandra, ett trevande ord i taget. När de släpper fram sitt innersta målas två lika mångbottnade som mörka livsöden upp.

Filmens tre timmar långa speltid består nästan uteslutande av långa konversationer, vars effekt på både karaktärerna och publiken är överväldigande. Likt Murakami gräver Hamaguchi i tunga ämnen som otrohet, sorg, förlust, identitetskriser och känslomässig avtrubbning och de susar genom bioduken med tilltagande potens. Det känns tungt stundtals men under ytan präglas hela berättelsen av det goda samtalets helande kraft och en romantisk känsla av acceptans. Nyfikenheten för varje människas inre liv och storheten i varje livsresa smittar av sig. Både Nishijima och Miura, men även exempelvis Park Yoo-rim (som stjäl showen i rollen som döv skådespelerska), förvaltar den komplexiteten på oklanderligt vis i sina återhållsamma men nyanserade prestationer.

Likt den röda skönheten på fyra hjul så besitter hela filmen en mystik och magi som gör att det känns som en binär otjänst att försöka sätta ord på vad det är som gör den så extraordinär. Hittas förklaringen kanske i den oemotståndliga kärleken för språk och kreativ katarsis? Eller kanske i den sublima sammansmältningen av Chekhovs, Murakamis och Hamaguchis sensibiliteter? Eller i skildringen av skönheten och friheten i något så enkelt som att köra bil? Den verkliga och mer svårdefinierade storheten finns nog i beröringspunkterna mellan alla dessa aspekter.

Rulla till toppen