Vibrafonisten Bengt ”Bengan” Engqvist, med en 72 år lång musikkarriär, har avlidit på julafton, 85 år gammal. Han avslutade sin karriär med en avskedskonsert i mars 2022 i Kalmar.
Bengt Engqvist, autodidakt och en mästare på vibrafon, somnade in på julafton, 85 år gammal. Hans musikaliska resa började i Kalmar på 1950-talet och avslutades formellt med en avskedskonsert den 23 mars 2022 på Kalmar läns museum, tillsammans med bandet Sonnys Boys. Trots att karriären officiellt avslutades då, fortsatte han med enstaka spelningar.
”Bengan”, som han kallades av vännerna, behärskade vibrafonen till fullo och var känd för att spela med fyra trumpinnar, ett ovanligt grepp. Hans tolkning av ”Misty” beskrivs som unik, där han inledde med ett ensamt, fritt tempo för att sedan släppa in övriga bandet i ett magnifikt klangspel.
Karriären inleddes när han var 14 år, då han cyklade runt med dragspel och spelade på kalas. Samma år debuterade han som saxofonist på IOGT/NTO:s lokal i Kalmar. År 1956 blev han vibrafonist i Janne Daners orkester, vilket han beskrev som sin skolning till musiker, en period som följdes av åtta år med Moppe Eklunds orkester, som spelade fem dagar i veckan.
Engqvists första vibrafon var en Trixon, men han var inte helt nöjd med den. Senare köpte han en Musser, en mycket ovanlig och exklusiv modell som han behöll under lång tid. Han ägde även en borgorgel.
År 1964 flyttade han till Visby på Gotland efter ett engagemang där. Under sin karriär spelade han med framstående musiker som Ernie Englund, Lars Gulin, Gunnar Siljabloo och Arne Domnerus, samt med sångerskorna Lill-Babs och Meta Roos. Han var en del av Gotländska Jazzlaget i 40 år, tillsammans med Ante Fröberg, Bengt Öslöf, Gösta Halldén och Jan Persson, och de gav bland annat ut albumet ”Shine”. Han spelade även på fastlandet, i städer som Kalmar, Stockholm, Norrköping och Östersund. År 1980 spelades LP-skivan ”Happy Jazz på Gotland” in med Gösta Haldén, Kalle Jacobsson, O. Andersson och NÅL Nilsson. EP-skivan ”Hälsingemusik” spelades in med Allan Björklin, Bernie Jansson och Algot Larsson.
1951 träffade han Eva, som blev hans livskamrat och stöttepelare. Tillsammans bosatte de sig i en lägenhet på Runvägen i Kalmar. Vid sidan av musiken arbetade Engqvist som elektriker på Exoverken. Efter flytten till Gotland arbetade han som servicetekniker på bränslepumpar. Paret bodde först i en lägenhet i Visby innan de 1982 köpte ett hus i Vänge, där döttrarna Helén och Veronika växte upp. Familjen växte och bildade en ”klan” med sex barnbarn och sju barnbarnsbarn.
Engqvist var även en skicklig kock och höll i vinprovningskurser under en period.
Musiker som spelade med Bengan beskriver honom som en person som krävde förberedelse, då han alltid behövde en mikrofon, inte bara för att prata och berätta – vilket var en upplevelse i sig – utan också för att nynna eller ”grymta” till sitt vibrafonspel. Hans konserter var snarare föreställningar där Bengan var den självklara ledaren som lyfte hela bandet.
Vibrafonen, ett av de svåraste instrumenten att transportera och rigga, hade Engqvist ett genomtänkt system för att lasta i sin Skoda. När hälsan försämrades klarade han inte längre av detta, men fortsatte att spela och öva hemma dagligen, bland annat på ”Slipped Dise” i högt tempo, samtidigt som han cyklade på sin motionscykel minst 15 minuter. Han drömde länge om en ny konsert, men kroppen satte till slut stopp.
Med Bengt Engqvists bortgång förlorar vi en sann vän och en unik musiker, skriver Sonnys Boys genom Kjell Arvidsson.
