I 20 år har Lasse Sörenson och hans familj drivit Saxnäs Camping. Det har blivit mer en livsstil än ett jobb, med ständigt nya utmaningar att ta sig an. Under vintern är förberedelserna inför den kommande säsongen i full gång.
Campinglivet en livsstil för Lasse Sörenson
I 20 år har Lasse Sörenson och hans familj drivit Saxnäs Camping – något som blivit mer en livsstil än ett jobb, med ständigt nya utmaningar att ta sig an. Och tror man att campingägarna vilar sig på vintern är det dags att tänka om. Snön ligger visserligen kvar på sina ställen, men på campingen är förberedelserna inför säsongen 2018 i full gång sedan länge.
Namn: Lasse Sörenson
Ålder: 62
Familj: Fru, fyra barn och två hundar.
Bor: På jobbet, vid Saxnäs på Öland.
Uppväxt: Kalmar
Yrke: Ekonom
På fritiden: Jag försöker att resa, men det här med att driva camping är inte ett jobb, det är ett sätt att leva, så det är svårt att skilja på fritid och jobb.
Jag är: Snäll och slarvig
Uttryck jag ofta använder: Min filosofi är att vill man så kan man.
Min största förebild: Min fru. Hon är VD för bolaget och hon sköter det med bravur. Hon är en mycket duktig ledare.
Sociala medier jag använder: Facebook, Twitter och Instagram. Jag försöker mig på Snapchat men det är jag nog för gammal för.
Senaste app: EasyPark.
NORSKA FJÄLL OCH FJORDAR
– Flygplatstransfer – 14-17 april
www.gotonordics.com
God morgon Lasse, när ringer din väckarklocka?
– Den ringer oftast inte alls, det gör däremot min frus, någon gång vid 6-tiden.
Vad står på din frukostbricka?
– Mackor, och kaffe.
Hur startar du dagen på bästa sätt?
– Jag skulle vilja säga med en promenad med hundarna, men jag vet många som kommer vrida sig av skratt – jag är nämligen rätt lat också. Men hundarna måste ju ut, så det är både det bästa och sämsta sättet att starta dagen på.
Din familj har drivit Saxnäs camping i över 20 år, hur är det att jobba med familjen?
– Det går jättebra. Det är ju inte ett riktigt jobb utan mer ett sätt att leva och alla barnen är uppfödda här. När vi först satte igång var det någon som höjde ett varnande finger och sa att man inte kan jobba ihop med familjen, men vi har så klara roller så det är inga problem. Alla barnen började sina banor här och nu är det en kvar som är aktiv medan de andra provar sina vingar inom andra yrken. Men det är klart att det finns en liten förhoppning att det ska gå i arv så småningom.
Nu förbereder ni säsongen som startar i april. Men vad händer här på vintern?
– På vintern ligger vi i hängmattan! Nej då, vintertid har vi fullt upp med alla förberedelser inför nästa säsong. Vi gör ju alla våra investeringar på förväntningar om hur vi tror och hoppas att nästa sommar ska bli. Just nu bygger vi en maskinhall, en riktig verkstad och en ny lekplats för lite större barn. Dessutom kommer vi få en professionell massös till campingen den här säsongen så vi bygger ett massagerum med allt som behövs för det. En Camperclean (som en diskmaskin för husvagnstoaletter) kommer också finnas när säsongen drar igång.
– Förutom allt det nya så är det ju alltid renoveringar och förbättringar och saker som ska lagas. Vi gör kundundersökningar varje år och försöker att lyssna på förslagen som besökarna ger oss. Något man lärt sig med åren är att man inte kan räkna med att besökarna vill ha det man själv tycker är en väldigt bra idé.
Sen blir det full fart med en gång eller?
– Ja, den 13 april slår vi upp portarna (om snön är borta). Då kommer 90-100 säsongare. Ett 30-tal till dyker upp lite senare, ungefär 130 är kvar hela säsongen. Det blir ju som deras sommarstuga.
– Förutom säsongarna går det lite i vågor, i början blir det mest folk på helgerna, men vid midsommar kommer ruschen – då är det fullt. Sedan får vi en liten svacka igen innan högsäsongen sätter igång på riktigt. Vi brukar avsluta säsongen i samband med skördefesten mot slutet av september, men hela september brukar vara väldigt lugnt.
Förra året fick ni priser för er återvinning av Kalmarsunds vatten, berätta!
– För två år sedan var det ju så ont om vatten att vi inte fick fylla poolerna. Det är kanske den största utmaningen som vi har haft. Vivarväldigt deppiga över det och gick och oroade oss, men så lyfte vi blicken, såg Kalmarsund, och tänkte ”det finns ju vatten där ute – kan vi inte använda det?” Det här var i maj, poolerna skulle öppna i början av juni, så det blev enormt mycket jobb, men vi fick hjälp av tekniker och drog igång och fyllde poolerna med havsvatten. Jag var orolig att vårt vanliga reningssystem inte skulle orka med, men det klarade trycket utan problem.
– Efter poolerna kom en av vaktmästarna med idén att varför spolar vi inte toaletterna med havsvattnet också? Så det blev nästa etapp och nu gör vi det med. Vatten är alldeles för billigt, så som investering kommer den betala sig väldigt långsamt, men då kan vi trösta oss med att vi fått fyra miljöpriser och mycket positiv uppmärksamhet istället.
Vart reser du helst själv?
– Gran Canaria. Där har jag varit många gånger. Det är lagom långt, jag tycker inte om mer än max sex timmar på planet. Och klimatet är så jämnt, det spelar ingen roll när man kommer, det är alltid svensk sommarvärme med 20-25 grader.
Ni har inlett ett nytt samarbete med Destination Kalmar, berätta?
– Från och med i år har vi gått in som partnerföretag i Destination Kalmar. Vi ser oss gärna ihop med Kalmar, det är ju bara precis över bron. Vid till exempel Ironman har vi många deltagare som bor här. Vi tycker att Destination Kalmar är väldigt duktiga på att skapa events och marknadsföra, så det kändes som en naturlig sak att gå med och inte bara åka snålskjuts på arbetet de gör.
Du har ett stort sportintresse också?
– Absolut, det är fotboll från åskådarplats i soffan! Det har jag gemensamt med åtminstone tre av barnen, men inte med hustrun.
Tuffaste utmaning hittills?
– Det var vattenprojektet. Hela första säsongen gick man med oro: ”Kommer det att hända något? När händer det?” Men det gick bra. Det var en tuff utmaning, men det som verkade omöjligt var möjligt.
Motto?
– Vill man så kan man.
Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?
– Rolf Lassgård skulle kunna spela mig.
Oanad talang?
– Jag är trumslagare med en lång karriär bakom mig innan vi började med campingen. Jag var ute och spelade med Ragnarök och andra grupper under det glada 70-talet och början på 80-talet. En trumma kommer alltid fram den 6 juni, då har vi som tradition att jag spelar trumstämman till svensk paradmarsch och så hissar städledaren flaggan, mest på skoj men det har blivit en tradition, vi brukar ha två åskådare.
Hur kopplar du helst av?
– På semestern med en bok. Jag är periodare när det gäller att läsa men på semestern då läser jag och läser och läser. Det blir mest deckare och gärna svenska deckare, så nu får de skynda sig på att skriva nya till hösten, då ska jag till Kanarieöarna igen några veckor.
Vad ville du bli som liten?
– Jag ville bli brandman, jag var väldigt mycket för det där. När man gick i högstadiet hade man pryo, då var jag på brandkåren i Kalmar i 14 dagar. De hade inte en enda utryckning på hela tiden – det hade aldrig hänt förr. Så jag fick mest tvätta slang.
Tre kändisar du gärna skulle bjuda på middag?
– Donald Trump, Kim Jong-un och Dag Hammarskjöld – sedan skulle jag mest sitta och lyssna på hur de tänker sig att få ihop det här.
Vad skulle du bjuda på?
– Pasta.
Vad gör du om tio år?
– Då ligger jag i en hängmatta! Vintertid sitter jag på Gran Canaria och läser böcker och skriver en egen bok om mitt liv – jag får väl se om någon vill läsa den. På sommaren sitter jag på en pall innanför grinden hemma på gården i enTo-vad filthatt och hytter med näven åt alla turister. Som en lite surgubbe. Bara för att. Min mamma är 85 och brukar säga att hon ägnar sig åt senil olydnad, det har man rätt att göra när man är 85.


