Victoria Vestman, 41, från Holmetorp på Öland, genomgår sedan maj 2019 behandling för bröstcancer. Genom sitt Instagramkonto delar hon med sig av sin resa för att ge stöd och visa att livet kan fortsätta trots sjukdomen.
Victoria Vestman fick sitt bröstcancerbesked i maj 2019 och har sedan dess delat med sig av sin behandling via sitt Instagramkonto ”Emotion under behandling”. Hon vill visa att det inte behöver vara enbart negativt att drabbas av cancer och att man kan fortsätta leva sitt liv som vanligt, även om man mår dåligt.
– Jag känner att jag måste tala om att det inte behöver vara jättenegativt. Förmodligen är det så, att om man mår bra så fortsätter man med sitt liv som det var innan, men mår man dåligt har man kanske ett större behov av att prata av sig. Nu mår jag bra under behandlingen och tycker mycket om att prata så det blir en bra kombo, säger Victoria.
Hon hoppas kunna ge support till andra som drabbats av bröstcancer. Själv kände hon sig ensam när hon fick beskedet och undrade varför just hon drabbats, trots att hon levt hälsosamt. Samtidigt tror hon att allt har en mening och att hon kanske kan hjälpa andra genom att säga ”vi fixar det här”. De flesta säger till henne att det kommer att gå bra och hon är mestadels positiv, även om mörka tankar ibland dyker upp.
– Cancer är så förknippat med död, men allt fler överlever idag. Och bröstcancerbehandlingen har kommit så långt, som tur är, med tanke på hur många som drabbas. Men man blir så mycket mer medveten om dödligheten även om man känner sig frisk, förklarar hon.
Det jobbigaste var att berätta för familjen, särskilt för mamman och pojkarna. Hon och hennes familj väntade ett par dagar med att berätta, dels för att landa i vad de skulle säga, dels för att barnen hade många aktiviteter.
Dagen innan hade Victoria tagit med sig barnen till hamnen i Färjestaden för att köpa glass och umgås hela kvällen. Hon ville visa att hon fortfarande är densamma och inte bara ligger nerbäddad, skallig och illamående.
– Jag visste om det här igår och nu vet ni det idag. Jag är inte sjuk även om jag har det i kroppen. Jag ligger inte nerbäddad i sängen, vit som ett lakan, skallig och mår illa. Det tog såklart ett tag för de att låta det sjunka in men sen kom min äldsta son och sa att ”det är så skönt att du inte är sjuk, för du är som vanligt”, berättar Victoria.
Under behandlingen är Victoria sjukskriven från sitt jobb som administratör på AquaTeq i Kalmar. Hittills har hon mått bra och frågar sig om det verkligen kan stämma.
– Idag är jag tumörfri. Nu är det behandlingen jag går igenom för att fortsätta vara frisk. Jag har gjort fyra starka behandlingar och ska nu få tre som är lite snällare, om man nu kan kalla cellgift snällt, det är nog olika grader av helvetet snarare. Jag trodde jag skulle få det starka på slutet, men när sköterskan sa att det var de första som var det starka, kände jag mig ju nästan frisk även om det också går i perioder då jag kan få en influensaliknande känsla. Efter cytostatikan ska Victoria få 20-25 strålningar.
Under sin behandling försöker Victoria träna eller röra på sig varje dag. Det kan handla om allt från knäböj i trädgården till styrketräning hemma i vardagsrummet, en promenad eller en cykeltur med en väninna.
– Det funkar, givetvis inte på samma nivå, vilket är lite jobbigt. Jag måste lära mig lyssna på kroppen på ett helt annat vis och det kämpar jag med varje gång jag tränar. Jag har fått sluta springa för jag orkar inte, så jag cyklar mer istället. Jag cyklade tre mil med en kompis här om dagen, supertrevligt.
Hon brukade träna med mycket högre intensitet och få upp flåset, men gör inte det på samma sätt nu. Kroppen jobbar med att bygga upp sig efter varje behandling, så nu ägnar hon sig åt lättare styrketräning, yoga, promenader och cykling.
– Jag har ganska mycket hjärtklappning så jag törs inte få för hög puls, men jag tänker att all rörelse är bra. Jag får en sådan energikick av träning och så är det för alla, sjuka eller inte. Rörelse och puls släpper loss endorfiner som ger oss energi. Vi är ju inte gjorda för att sitta still.
Möjligheten till gemensam träning för bröstcancerpatienter är något som Victoria saknat hittills under behandlingen.
– Det är det enda jag skulle kunna säga att bröstvården måste bli bättre på, det är att erbjuda gemensam träning eller hälsovård. Som patient har man hela tiden en infektionsrisk och ska inte blanda sig jättemycket med andra människor, då behöver man få andra möjligheter till gruppträning eller liknande. Vården erbjuder träning i sjukhusets lokaler, men Victoria vill gärna se något samarbete med regionens gym.
Victoria, som är träningsinstruktör och van att träna mycket, frågade sjuksköterskorna hur hon skulle förhålla sig till sin träning under behandlingen.
– Jag frågade vad jag skulle göra, skulle jag sitta still ända till december? ”Nej, det ska du inte göra. Det enda du inte får göra är att bada, vara i solen, krama förkylda eller sjuka människor och du bör inte stå mitt i en konsertpublik. Men det är klart att du får träna, du får träna så mycket du vill”, peppade hon henne.
– Men det handlar inte bara om träning. Det sociala är minst lika viktigt, att bara ses och fika eller ta en promenad. Man ska inte behöva träna, men man kan behöva det sociala med en bröstsyster.
Inför varje cytostatikabehandling har Victoria också haft med sig olika vänner som hållit henne sällskap. Hon har gjort det till en grej att ha med sig olika vänner till behandlingen, och nu har hon fler vänner som vill följa med än hon har behandlingar kvar att gå igenom, skrattar Victoria.
