Illustration som representerar kategorin Hälsa & Träning i Kalmarposten.

Löpning – en tro för många, en plåga för andra

Att återuppta löpning efter ett längre uppehåll kan vara en prövning för både kropp och själ, och en källa till inspiration – eller irritation – bland andra löpare.

Det börjar med spänstiga steg, vind i håret och stolt hållning. Därefter börjar det dunka i bröstet och känslan av oövervinnerlighet börjar sakteliga att rinna av en i samma takt som svetten samlats i de grå tinningarna. Att återuppta löpning efter ett längre uppehåll gör inte under för självkänslan. Det är inte en ömmande kropp, blodsmak i munnen och ångest man ser när Kalmars övriga löpare är ute på rundor i försommarsolen.

Visst kan det ibland vara provocerande när man ser dessa stenhårda vader ta över stadens stekheta asfalt. Löparna ser lika besvärade ut som en annan gör i soffläge när fjärrkontrollen ligger utanför räckhåll. Jag har förstått att löpning är som religion för många. Jag förstår att man kan känna sig frälst, det ska ju både mota hjärnspöken och extrakilon.

Ibland kikar jag in på löpargrupper på sociala medier, det kan också vara irriterande. Medlemmar som ägnar sig åt värsta typen av ”humble brag” där de inte sällan ojar sig över att det var tungt den senaste rundan och att de bara sprang milen på en kvart. Vilken snigel, säger jag! Sådana lärljungar får inte med mig på resan i alla fall. Jag antar att jag får starta min kyrka.

Det är inte så att jag siktar på att hålla jämna steg med Mo Farah, jag vill bara få lite bättre kontinuitet i träningen så att det i någon mån känns njutbart. Mitt problem är att jag har ganska korta fönster där min motivation är på topp — missar jag det är en golgatavandring jag ser framför mig.

Äsch, jag är inte så grinig som jag själv framställer mig. Det här är bara ett led i min övertalningskampanj jag för med mitt inre. Jag har upplevt frälsningen en gång i tiden. Då kände jag spänst i stegen, energifyllda andetag och någon form av oövervinnerlighetskänsla. Jag försöker hitta verktygen och jag gör det nog inte bland komplimangssökande lärljungar på nätet.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på.

Rulla till toppen