Efter att ha förlorat sin dotter i cancer vill Lena Kulmala från Rockneby normalisera samtalen kring döden och erbjuda stöd som certifierad dödsdoula.
Det var 2008 som Lena Kulmala drabbades av en personlig tragedi när hennes då femåriga dotter gick bort i cancer. Denna erfarenhet har nu, 16 år senare, lett till att Lena har utbildat sig till certifierad dödsdoula – en person som erbjuder följeslagarskap och stöd under livets slutskede.
I Sverige finns ett 40-tal utbildade dödsdoulor, och Lena är en av dem. Hennes arbete som dödsdoula innefattar allt från sorgbearbetning för både den döende och deras anhöriga, till att vara en länk mellan vården och närstående, samt att erbjuda praktiskt stöd i hemmet.
– Just sorgbearbetning har varit en central del av mitt liv. Jag utbildade mig 2013 för att kunna hjälpa andra att hantera sorg och förluster, berättar Lena.
Efter den egna djupa sorgen efter dotterns bortgång kände sig Lena stabil nog att hjälpa andra. Hon har stöttat andra föräldrar som förlorat barn och varit engagerad i Barncancerfonden. Nu vill hon som dödsdoula minska tabut kring döden.
– Ju mer man pratar om döden, desto mer orädd blir man. Ångest kan dämpas genom samtal. Jag känner mig mentalt och emotionellt stabil och kan verkligen stå i det här. Att prata om döden gör att man blir mer närvarande i livet, säger hon.
Ordet doula, från grekiskan, betyder ”person som tjänar och är omvårdande”. Medan doulor oftare förknippas med födslar, hoppas Lena att yrkesrollen vid livets slutskede ska bli vanligare.
– En dödsdoula är fördomsfri och kommer inte med egna värderingar. Vi är inte medicinskt utbildade, utan erbjuder ett komplement till vården. Vi ser till helheten och är ett stöd till den döende, oavsett om det handlar om att samtala om döden, organisera vården, sköta sysslor i hemmet eller hjälpa till att kontakta vänner. I yrkesrollen kan man stå stabilt i det kaotiska som kan uppstå, förklarar Lena.
Den 4 november anordnar Lena ett kostnadsfritt event på Södra kyrkogården kallat ”På tur med en dödsdoula – om livet och döden”. Eventet, som sker samtidigt som dödsdoulor på flera platser i Sverige arrangerar liknande aktiviteter, syftar till att erbjuda en möjlighet att samtala kring livet och döden, särskilt efter All helgonahelgen då tankarna ofta kretsar kring dessa ämnen.
– Det är första gången, men tanken är att det ska bli återkommande. Kommer det ingen, så kommer det ingen, men jag hoppas att det gör det, säger Lena.
För Lena har samtal om livet och döden varit en viktig del i hennes egen sorgebearbetning. Varje år samlas hon och närstående vid dotterns grav för att minnas och samtala.
– Att prata om den döde är ett sätt att hålla relationen vid liv, även om den inte är fysisk. Den första tiden efter min dotter hade dött var det mycket jobbiga tankar, men nu är det bara tacksamhet och kärlek jag känner när jag tänker på henne.
