Idag fyller Kalmarbon Erland Ström hela 90 år. Han tränar på gym varje måndag och fredag klockan sex och har inga planer på att sluta.
När KalmarPosten kliver in på Friskis & Svettis vid 7:30-tiden är Erland Ström och gänget redan där. De brukar alltid passa på att ta en fika efter varje träningspass. På bordet mellan dem står kaffe, kokosbollar och rulltårta uppdukat.
Just den här morgonen firas det lite extra då Erland snart ska fylla 90 år. Han får ta emot flera presenter: blommor, vin och en gympapåse.
Men den bästa presenten är förstås det goda sällskapet.
– De ses alltid och fikar efteråt. Det tror jag nästan är det viktigaste, säger Natalie Olsén som är verksamhetschef på Friskis & Svettis.
– Han är den äldsta medlemmen vi har som är aktiv och han är här i snitt två gånger i veckan. Det är jätteroligt! Det kan inspirera andra som tänker att de är för gamla för att gå på gym. Det är aldrig för sent att börja.
Inne på gymmet går Erland runt med säkra steg. Han har stenkoll på var alla hans favoritmaskiner finns.
– Jag brukar värma upp på rullbandet, sen så kör jag olika maskiner här borta, säger han och går in i det som kallas för det tysta rummet på gymmet.
Det är inte antalet övningar han gör som är det viktigaste, enligt honom, utan att han fortsätter hålla sig aktiv.
– Jag har varit brandman sedan 1975 och där höll vi igång med fyspass flera gånger i veckan. När jag sedan blev 65 ville jag egentligen inte gå i pension, men det var man tvungen att göra på den tiden om man var statligt anställd. När jag sedan gick i pension behövde jag något annat att göra så då började jag på gympa här. Det är 20 år sedan nu.
– Efter ett tag kände jag att gympan var för ansträngande så då valde jag att börja använda gymmet istället. Här kan jag styra mer själv.
Innan han blev brandman arbetade Erland som bilmekaniker i 30 år.
– Jag började arbeta som bilmekaniker när jag var 14 år, på Linnérs motorfirma. Men jag arbetade deltid och det var inga stora pengar att arbeta på bilverkstad. Som brandman tjänade jag några extra kronor och där var det mycket övningar och utryckningar. Jag upptäckte ganska snart att jag hade ett stort intresse för yrket.
Sagt och gjort så utbildade sig den då 45-åriga Erland till brandman i Stockholm, där han tog examen år 1981.
Sitt yrkesval har han sedan dess fått användning för flera gånger.
– Farsan dog 1984 på juldagen. Jag bodde tvåhundra meter bort och var där flera gånger i veckan och hälsade på. Mamma blev dålig efter han dött och fick flytta hem till mig och min dåvarande fru. En dag stod hon på öronen i trappen. Jag gjorde konstgjord andning tills ambulansen kom dit. Hon klarade sig, men var inte som vanligt efter det.
Gänget runt fikabordet lyssnar på Erlands historier och förundras över hur han kan minnas allt så tydligt, sin höga ålder till trots. Han uttrycker tacksamhet för att han hittills fått behålla sitt minne.
– Det är det många i min ålder som inte gör. Men jag kan inte ha allt i huvudet utan brukar skriva lappar på morgonen så att jag kommer ihåg vad jag ska göra under dagen.
Hans råd för att leva så länge som han har gjort är att leva hälsosamt, men också ha lite tur.
– Hälsan kan man inte styra. Man kan träna och ändå drabbas av en åkomma hur bra man än försöker. Så man ska ha lite tur, samtidigt som att träning såklart är bra. Har man dålig fysik har man också dåligt immunförsvar. Det är klart jag också drabbats av saker, jag är inte felfri, men det jag drabbats av har jag klarat tack vare att jag hållit mig igång.
Hur firar du din 90-årsdag?
– När jag fyllde 80 år bjöd jag in alla jag kände och hade ett stort firande. I år blir det lite lugnare. Döttrarna kommer hit och så har jag fått ett kort som jag antar är från barnbarnen.
Har du något tips till den som vill komma igång mer med träningen?
– Mitt tips är väl i och med att jag jobbat så många år inom räddningstjänsten, där kraven har varit att testa sig med jämna mellanrum för att hålla en viss status, så har jag märkt att man givetvis haft nytta av att få in rutiner. Just att jag hållit på med träningen här ända sedan jag flyttade till Kalmar så har det blivit ett vanesätt för mig.
Han har inga planer på att sluta träna.
– Jag kommer hålla på så länge inte hälsan sätter krokben för mig. Hittills har det gått bra, skrattar han.
