Trettiofem år efter separationen från sin älskade Citroën B11 Sport har bilentusiasten Carl-Ingemar Perstad uppdaterat sig om sin gamla bil. Nyfikenheten ledde honom till att undersöka ödet för fler av hans tidigare bilar, varav flera fortfarande rullar.
Det sägs att ”gammal kärlek rostar aldrig” och för trettiofem år sedan skiljdes författaren från en kurvig fransyska som var svår att släppa taget om. Efter att Göran Löfstedt från Onsala utanför Göteborg skickat en bild på hans gamla flamma så väcktes lusten att ta reda på mer. Vad har egentligen hänt med hans rullande pärlor sedan sista gången deras vägar korsades?
Det visar sig att Göran använder författarens gamla svarta Citroën B11 Sport från 1950 för att skjutsa brudpar till och från kyrkan i Onsala. När författaren hittade henne 1979 hade hon tillbringat en snöig dalavinter under en presenning. Man såg marken genom rosthålen i golvet, råttorna hade byggt bo under baksätet, kylaren var sönderfrusen och motorn skuren. För många var det en rosthög bortom all räddning – men författaren såg en klassisk femtiotalare i behov av kärlek och omtanke.
Efter några vintrar i garaget och med hjälp av en passionerad Cittra-mekaniker kunde författaren stolt köra ut från Bilprovningen i Falun med stort A. Hans gangstercittra hade allt – inklusive själv-mordsdörrarna och femtiotalsdoften i klädseln. Nu fyller fransyskan sjuttio år och rullar fortfarande tusen mil varje sommar.
Desto värre gick det för hans vita Citroën CX med dragkrok som användes för att frakta hem B11:an. Den franska prestigemodellen är redan skrotad och registreringsnumret lever vidare på en tvåhjulig Kawasaki. Fylld av nyfikenhet fortsätter författaren att utforska sina bilars öde.
En Land Rover från 1951 som köptes från brandförsvaret i Härnösand rullar fortfarande – men det var länge sedan den släckte några bränder. Under författarens tid i Sundborn blev den något av byns bärgare och blåljusen sitter fortfarande kvar.
Värre gick det för hans franska Simca-Talbot Horizon från 1982. Den hårdlanserades som en ”Golfdödare” och var i många avseenden en futuristisk småbil. Fransmännen hade dock glömt rostskyddet och de flesta käkades upp på nolltid av vägsaltet! Författarens exemplar var inget undantag och nu sitter nummerplåten på en BMW 520.
En röd Volvo 945 från 1991 som hade 20 000 mil på mätaren när den införskaffades visar sig ha rullat lika mycket till sedan de senast sågs. Vissa kallar dessa fyrkantiga herrgårdsvagnar för ”sosse-containers” men i författarens ögon är 945:an inte bara vacker, utan en bil han gärna hade velat äga än idag.
Tja, gammal kärlek rostar måhända aldrig – men det krävs mycket polish och helst en duktig mekaniker i släkten.
