Ett inlägg där en person beskriver sin väg ur ett dåligt humör i tre steg: reflektion över privilegier, en ensam promenad och musik – tillsammans med en ny högtalare som vänder dagen.
Livet går upp och sen går det lite ner. Det lär man sig när man har stått snart 35 år på denna jord. Och mer har jag att lära, det förstår jag det. En grå och skruttig dag för ett tag sedan låg huvudvärk som ett tyngd-täcke och tryckte över pannan. Mina avkommor levde livet, med extra hög ljudvolym.
”Barnen, kan ni snälla lugna er lite? Mamma har huvudvärk.”
Då vänder sig tvååringen till fyraåringen.
– Ja, dämp dig! Mamma är sjuk i huvudet.
En kommentar som ändå piggade upp tillvaron lite, det må jag säga. Då och då dyker den där gulliga lilla kommentaren upp i huvudet, speciellt när jag är grinig men försöker vända det genom att tänka på alla mina privilegier. ”Vi har fortfarande inte planerat den nya uteplatsen med planteringar och rabatter i trädgården, men jag har i alla fall rabatterade ICA-tulpaner på bordet”, ”nu fick vi inte in mer grönsaker i dieten, men vi hade i alla fall blåbär i muffinssmeten”, ”Trump och Putin med flera går bananas med världsfreden, men här i lilla Kalmar har vi i alla fall haft samma trygga styre sedan 1781”, eller ”jag har huvudvärk, men jag är i alla fall inte sjuk i huvudet. Än.”
Ja, ni fattar grejen. Det här med att tänka på privilegier brukar vara steg I i mina försök att vända ett taskigt humör. Funkar dock dåligt 99 av 100 gånger. Då går jag över till steg 2 i min lilla trestegs-raket.
Steg 2 är att ta en promenad ensam i syfte att gå av mig dagens problem. Brukar istället bli så att jag riktigt vältrar mig i störningsmoment och förstorar upp allt ännu lite mer. Funkar dåligt 73 av 100 gånger. Steg tre kan ibland också vara att helt enkelt vänta ut dagen. Går och lägger mig och sover och hoppas att jag vaknar upp på bra humör dagen efter. Funkar bra 80 procent av gångerna. Framsteg! Inte med 100 procents garanti dock. Därav steg 3.
Steg 3. Musik. Detta steg brukade vara steg 1 innan, men sedan gick vår LP-spelare sönder och jag tror inte att det hade uppskattats att stänga ute omgivningen på hemmaplan genom att gå omkring med ett par hörlurar. I alla fall, något jag har lärt mig under årens lopp, är att musik kan man inte vara utan. Jag fick nog och traskade in på Elgiganten. Vi hade ett presentkort liggandes som jag och maken tänkte vara ansvarsfulla vuxna med och använda välmående!
När typ diskmaskinen eller mikrovågsugnen gick sönder. Men så har det gått några år och det skulle snart löpa ut, så jag tänkte ”nu unnar vi oss!”. En ny LP-spelare hade vi visst inte råd med, men det blev en högtalare istället.
Och här, här kommer ett hett tips och mitt bästa botemedel mot en dålig dag: slå igång högtalaren, dra på en bra 70-talsdänga, och höj volymen. Inom 20 sekunder kommer du känna att allt (i princip) elände rinner av dig. Vicka lite på höfterna, sväng lite med armarna och plötsligt är hela vardagsrumsgolvet ett dansgolv. Resterande familjemedlemmar hakar på. Är du själv funkar det lika bra! Jag lovar. Upprepa nu detta varje kväll. En ny högtalare till mami och papi = vinst för hela familjen. Nu lär väl första bästa elektronikpryl i hemmet haverera omgående pga vår prioritering, helt enligt lagen om alltings djävlighet, men det blir ett framtida problem. Presentkort kommer, presentkort går, så att säga. Ordningen är numera återställd i den där trestegs-raketen, och så även (för det mesta) mitt humör. Och vad lär vi oss av det här? Jag är ännu inte sjuk i huvudet och bra musik innebär nästan alltid en bra dag. Varsågoda!
Och förresten, ett bonustips: nu har vi här på Kalmar-posten jobbat parallellt ett tag med tidningen Näringsliv Kalmar som ligger i det här numret av Kalmarposten. Visste du till exempel att vi har ett popcorn-kvarter i Kalmar? Eller att ett företag har byggt en pool och löparbanor till sina anställda? Eller att en komiker har valts in i en lokal styrelse? God läsning!
