Hon hade aldrig rört sig över huvud taget innan 2015. Idag har Irene Öberg, 65, gått flera pilgrimsvandringar och vandringar i svenska fjällen. Dessutom har hon hållit föredrag om sina erfarenheter.
Irene Öberg började röra sig mer efter att ha gått med i den av matkedjan Ica arrangerade ”Ica-klassikern”. Aktiviteten går ut på att deltagaren springer 30 kilometer, skidar 90 kilometer, cyklar 300 kilometer och simmar 3 kilometer i sin egen takt.
– Jag valde att gå istället för att springa samt stavgång i stället för skidor, berättar Irene.
Hon skulle gå nio mil på tre månader. Irene hade då max gått 3–5 kilometer i ett svep.
– Jag hade max gått 3-5 km i ett svep och tyckte att det var långt, berättar Irene.
Det var när Irene slutade arbeta som hon bestämde sig för att genomföra Ica-klassikern.
– Jag hade läst böcker om pilgrimsvandringar, Paulo Coelhos ”Prilgrimsresan” och Åke Mokvists ”El Camino”, och tänkt att ”åh, tänk att få gå det”. Men det fanns inte i min värld då att jag skulle ta mig dit.
Våren 2017 hittade Irene en resa där hon kunde gå en del av den franska pilgrimsvandringen från Saria till Santiago de Compostela. Resan bokades och Irene gjorde sig redo för sitt livs första pilgrimsvandring på delar av Camino Francés.
Efter pilgrimsvandringen gjorde Irene en tatuering med ett musselskal som symbol för Jakob och pilgrimsresan till Santiago de Compostela, samt ett streck för varje vandring efter att ha gått någon av de franska eller spanska vandringslederna mot Santiago de Compostela i nordvästra Spanien.
– För mig handlar det om att finna frid, att få tänka en tanke från början till slut, känna lukten, temperaturen, se kossorna och hästarna längs vägen, gå genom byar, städer, i skogen och upp och nerför bergen, beskriver Irene.
För Irene har en pilgrimsvandring som längst pågått under två veckor.
– Längre än så vill jag inte vara hemifrån, förklarar Irene.
Den längsta sträcka Irene vandrat under en dag är 35 kilometer.
– Men då var jag trött. Det optimala för mig idag är mellan 20–24 km och jag går gärna tidigt på morgonen, jag vill möta dagen.
Hon går ensam.
– Det finns många som går tillsammans och pratar hela tiden och jag lägger ingen värdering i det, det kan vara en trygghet i sig. Men jag går inte för att prata, jag går i min takt och tar ett steg i taget. Det handlar inte om någon prestation.
Pilgrimsvandringarna är bara en del av de olika vandringar som Irene gör numera. Hon tipsar om att gå vart som helst, bara det är roligt.
Genom åren har Irene också lärt sig värdet av bra utrustning och förmågan att resa lätt.
– Första gången min man och jag reste till svenska fjällen, vägde vår packning 44 kilo ihop. Idag väger min väska max 4,4 kg. Jag har blivit en gramjägare, skrattar Irene.
Hon väljer kläder utifrån vikt och har med sig ett par shorts, en tunn klänning om den är lätt, två par trosor, en behå och flera par strumpor. Hon rekommenderar att byta strumpor varje dag och ha två par på sig hela tiden. Även en förbandslåda och tofflor till kvällen samt reseversioner av tvål, tvätt- och duschmedel är bra att ha med.
Irene har gjort två pilgrimsvandringar och planerar en till i sommar. Nyligen höll hon två fullsatta föredrag om vandringar hos butiken Outnorth och tanken är att det ska bli fler.
