Ordet ”perfekt” används ofta, men vad betyder det egentligen? Finns det ens något som är perfekt, eller är det bara en flyktig känsla som snabbt försvinner?
Vi använder ofta ordet ”perfekt” utan att egentligen veta vad det betyder. Finns det något som är perfekt? Det verkar som att det som känns perfekt för stunden ofta har bleknat bort och inte känns så perfekt efter ett tag.
Vi kanske tänker: Om jag bara skaffar mig den där lägenheten så kommer allt att bli perfekt. Eller: Om jag bara hittar den där partnern, så blir mitt liv perfekt. Eller: Om jag bara får DET DÄR jobbet, så blir allt perfekt! Eller om jag bara går ner några kilo.
Vad händer när jag fått den där lägenheten, partnern, det där jobbet, gått ner lite i vikt och märker att mitt liv inte är perfekt? Ja, ofta känner vi oss tomma inombords. Kanske blir vi deprimerade. Kanske känner vi oss lurade. Vi börjar att jaga något annat som ska göra vårt liv PERFEKT! Livet blir en jakt och vi är aldrig eller väldigt sällan nöjda.
”Om det inte vore för den där hemska människan på jobbet så skulle det vara en perfekt arbetsplats. Om jag bara hade bättre ekonomi så skulle livet vara perfekt.” Min upplevelse är att människor med väldigt mycket pengar, alltså så där mycket att de kan göra exakt vad de vill, inte heller upplever att de har ”perfekta” liv. Många av dem kan också känna sig helt tomma inombords och inte veta vad de ska göra för att fylla dagen med meningsfulla ögonblick.
Allt som inte följer normen uppfattar vi som operfekt, kanske till och med hotfullt, utseendemässigt och beteendemässigt. Det är något som sitter djupt i oss sedan vårt liv på savannen. Där behövde vi passa in, kunna bidra, vara starka, smarta för att överleva. Men nu, i vår moderna tid kan vi faktiskt tänka bort det. Vi vet och känner att det inte är så, vi har inte speciellt stort behov av den ”kunskapen” längre. Vi vet att bara för att du inte ser ut som mig så behöver du inte vara farlig. Vi vet att alla är lika mycket värda oavsett hur stark du är, oavsett ekonomi, oavsett hur stort ditt hus är.
Men vi lär oss fortfarande att det operfekta inte duger. En lite brun banan går i soppåsen, en person som inte ser hel och ren ut kanske vi undviker. Det finns forskning på att vi behandlar en överviktig människa som lite dummare, som inte ser ”perfekt” ut i våra individuella ögon och vi behandlar en person som vi tycker uppfyller våra så kallade perfekta krav mycket vänligare.
Om det är så att vi inte kan köpa oss till ett varaktigt ”perfekt” liv med ”perfekta” vänner, ”perfekt” familj, ”perfekt” hem, ”perfekt” arbete, vad är det då vi bör sträva efter?
Ja, vi kanske ska släppa ordet PERFEKT till att börja med. Glömma bort det helt, och ersätta det med något annat ord. Vad skulle det ordet vara för dig? Jag försöker att använda mig av nöjd, tacksam, tillfreds, bra, okej, förnöjsam, härligt, fint, vackert…
För ”perfekt” ger mig ingen speciellt konkret känsla. Tänk bara hur konstigt det blir att använda ett ord som perfekt när du ska berömma en kollega för ett jobb hen gjort: ”Åh, det blev ju helt perfekt!” Du kan ana att kollegan tycker det är bra – väldigt bra. Men tänk om hen istället sagt: ”Det där gjorde du bra. Jag är tacksam att jag har en så duktig kollega.”
Eller om någon säger: ”Vilken perfekt semester ni såg ut att ha haft!” Hur kan hen veta det, skulle jag tänka. Hen har sett bilder på Facebook och de kan ha varit fantastiskt vackra. Istället kunde hen sagt: ”Vilka fantastiska bilder du lagt ut när ni var på semester! Hur hade ni det?”
Jag vill självklart inte klanka ner på hur människor pratar, men när vi använder ordet ”perfekt” säger vi ju inte så mycket. ”Perfekt” är en högst subjektiv beskrivning för något, och där betydelsen dessutom förändras över tid. För ordet PERFEKT betyder faktiskt INGENTING!
Det är klart att vi ska drömma och sätta upp mål, men den största gåvan du kan ge dig själv är att träna dig i att vara nöjd med och tacksam för det du har just nu, och det kostar ingenting.
