Det dundrar musik från det gamla garaget där Charlotte Uebel, eller Ljusstöperskan som hon också kallas, håller till. Lokalen är varm med en välkomnande doft av varmt stearin. Prydd med små stänk av stelnat stearin är Charlotte i full sjå med att skapa nya ljus till sin lilla butik, som också är i garaget. – Det trillar in fem till tio stycken beställningar varje dag. För några veckor sedan var de här korgarna och hyllorna fulla med ljus. Det går fort att tömma lagret, säger Charlotte Uebel. Artikeln publicerades 19 december 2020
Ljusstöperskan i Kastlösa lever sin dröm: ”Jag är så tacksam”
Charlottes livskall har sakta men säkert utkristalliserat sig. Från föräldrahemmet i Järnforsen till ett gammalt stationshus i Kastlösa. Resan började för tio år sedan då hennes mamma såg ett ljusstöperi på en annonssajt.
– Hon är en person som får mycket idéer och vill prova grejer. Då frågade hon om jag ville följa med och titta på det här ljusstöperiet. Då låg det i Loftahammar och drevs av en person som hade haft det sen 1994. Hon hade varit med om en olycka och orkade inte jobba med det längre och ville sälja. Jag blev jätteförtjust i grejen. Jag hade kanske stöpt lite ljus i skolan men aldrig tänkt tanken att man kan jobba med att stöpa ljus. Men jag blev väldigt smittad av hennes kärlek till företaget.
Charlotte och hennes mamma köpte verksamheten och flyttade den till Järnforsen. Förutom verksamheten ingick säljarens ovärderliga kunskap i köpet.
– Den hösten som vi köpte det så bodde hon hos oss varannan helg. Vi stöpte ljus tillsammans och hon lämnade sina recept, vilka vekar man använder till vilka ljus och så vidare. Kunskap som hon skaffat sig under alla sina år. Vi gick som lärlingar hos henne den hösten kan man säga.
Charlottes kärlek till ljusstöperiet växte sig allt starkare. När hon för sex år sedan sålde ljus på skördefesten på Öland insåg hon att det gick att sälja sina ljus. Pengarna hon fick in gick till att skaffa sig en plats på Kalmar slotts julmässa.
– Jag sålde jättebra där också. Jag tog lite större steg hela tiden och åkte på fler mässor. Just då bodde jag i Kalmar och det var lite långt att åka till Järnforsen. Samtidigt letade vi hus på Öland och till slut, för tre år sedan, dök det här huset upp och då flyttade jag hit produktionen. Då var det här ett skruttigt garage och jag satte upp lite tyg och hyllor i en avskärmad del som jag hade som provisorisk butik.
Bit för bit formades ljusstöperiet och hösten därpå var åter dags för skördefesten, men nu var det premiär på hemmaplan.
– Då var jag gravid och hade laddat upp med familj och vänner som skulle hjälpa mig så att jag bara kunde sitta och ta det lugnt. Men det slutade med att jag fick sitta på en pall och göra ljus hela skördefesten för det bara försvann. Det var en så stor milstolpe, jäklar var ljus jag sålde. Det var jättehäftigt. Sedan var jag föräldraledig och jag har inte kunnat jobba så mycket som jag har velat någon gång förrän nu.
Och det är nu det har tagit fart på riktigt. Verksamheten sprudlar och Charlotte har tid att styra sitt ljusstöperi i den riktning hon vill.
– Det är bra att det har varit så många år av långsamhet för då har jag kunnat växa långsamt och kunnat testa vad som funkar. Är det mässor, återförsäljare eller butiken här som är min grej. Det har visat sig vara lite av allt.
Till en början funderade hon på om det var möjligt att helt livnära sig på att stöpa ljus. Att folk skulle betala det pris ett handtillverkat ljus behöver kosta.
– Jag var skeptisk till det i början. Själv är jag en ganska sparsam person. Nr jag började lite smått märkte jag att folk gillar riktiga grejer med kvalitet. Nu när jag vet hur de här ljusen brinner, hur lång brinntid de har och hur fina de är så tycker jag absolut de är värda sitt pris. Jag tror att ljusen inte bara är ett ljus, utan hela känslan av att jag har gjort det med kärlek för hand.
Kärleken till hantverket har guidat Charlotte till den plats hon är idag och det syns på henne när hon karvar på ett fortfarande ljummet klotrunt ljus.
– När jag grejar med det blir jag bara så lycklig. Det är en så himla skön känsla att göra något med händerna. Det har jag alltid haft i mig, jag är en väldigt kreativ person som älskar att göra saker händerna. Egentligen är jag utbildad lärare, men att jobba med händerna klarar jag mig inte utan. Det var det jag fastnade för, jag kände att jag ska vara ljusstöperska i mitt liv.
– Jag är omåttligt stolt över det här. Många säger till mig att de blir inspirerade av att man kan jobba med något man älskar. Jag tänker jätteofta på att jag har det så himla bra och att jag är så tacksam att jag kommer kunna leva på detta.
Även om Charlotte just nu lever och arbetar med sin dröm har hon planer på hur hon i framtiden ska kunna utveckla sig och sitt ljusstöperi.
– Många frågar efter kurser och om de kan komma hit och stöpa ljus. Det skulle vara kul, jag är också lärare i hjärtat, men jag måste anpassa lokalerna i så fall. I min fantasi kommer man hit en helg till mitt hus och bor på övervåning som har gästrum. Då kan man bo här en helg med mat, promenad på Alvaret och så ljustillverkning – som en må-bra-helg. Det skulle vara väldigt kul. Nu är det mitt i uppstarten men när jag kommit ikapp kan jag börja fundera på sådana grejer.
